Korsets Dårskap

Predikan i Värmlandsbro 2012-02-11

För några år sedan var jag på en medeltidsmarknad i Skara och när jag gick runt där bland marknadsstånden så började en av försäljarna ropa till mig, så jag gick fram till honom.

Han hade sett att jag hade mitt kors på mig och tyckte att det var hemskt och faktiskt till och med stötande och förolämpande att jag hade ett kors på mig. Varför skulle jag ha ett kors och inte en elektriskt stol, en giljotin eller något annat avrättnings eller tortyrinstrument?

En del av att han gick på på det viset handlade ju säkert om att han ville sälja torshammare, trollkors eller kristaller, som han tyckte var så mycket heligare, mer magiska och bättre, men en del handlar faktiskt om att han helt missförstått vad korset betyder för en kristen, någon som är räddad.

Det verkar som om de allra första kristna också haft samma problem, alltså att folk inte förstått deras tal om korset, för hör vad Paulus skriver i första korintierbrevet 1:18-25

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

Alltså, Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Så var det då, och så är det nu.

Det är konstigt och det är stolligt att ha ett tortyr och avrättningsredskap som smycke.

För det är faktiskt vad korset är, och ett oerhört grymt sådant redskap också för den delen.

Men vi använder korset som smycke och vi talar om hur korset är bevis för kärlek, vi har en Gud som blivit korsfäst, förnedrad och dödad, ja offrad, för vår skull!

Vi talar om korset på ett positivt sätt, hur hemskt det än var, för det var där det fantastiska hände, det var på korset som Jesus offrades, ja offrade sig själv för vår skull, för att vi skulle kunna komma tillbaks till Gud, dit vi hör hemma.

Nu skulle kanske det kunna användas som en förklaring till varför vi minns korset, det där hemska tortyr och avrättningsredskapet med glädje, men det räcker inte helt.

Vi kan säga att Jesus offrades för vår skull, och det är sant, men det förklarar inte varför det var nödvändigt.

Var det så att Gud var så arg på människorna att bara ett människooffer dög för att göra Honom glad igen?

Ja, om det var så, då är vi ju tillbaks på noll igen, då är ju korset inget mer än ett offeraltare för att blidka en vred Gud, och det är visserligen logiskt på sitt eget bakvända sätt, men det är knappast en kärleksfull Guds motiv.

Som tur är så är det inte heller bibelns Guds motiv till det som hände.
Så vad var det då som hände på korset? Vad var det som hände i försoningsoffret? Vad försonades och vem försonades med vem?

För att kunna svara på det så behöver vi börja från början, med Adam och Eva.
Hur man än väljer att se på berättelsen om Edens lustgård och personerna Adam och Eva, om det så handlar om att läsa det bokstavligt eller symboliskt, så blir budskapet ändå det att det från början funnits en god, nära och kärleksfull relation mellan Gud och människorna.

Berättelsen förmedlar också att det var människan genom sin olydnad valde, eller lurades, att ta avstånd från den relationen.

Gud låg inte bakom avståndstagandet och det brutna förhållandet, och hela bibeln vittnar om det. Gud fortsätter att älska människorna, ja han ÄR kärlek och kan inte annat än älska.

Genom gamla testamentet kan vi följa Guds folk och hur Gud ger dem möjlighet på möjlighet att ta sig tillbaks till en bra relation med Honom, att försona sig med Gud.

Inte minst genom offerkulten i helgedomen, som handlade om att ge folket möjlighet att bli rättfärdiga och att försonas med Gud, och inte om att göra Gud god igen.

Det tydligaste kanske är i tredje mosebokens 16e kapitel, som lämpligt nog har fått överskriften ”Den stora försoningsdagen” i bibel 2000.

I det kapitlet kan vi läsa om hur försoningsoffret gick till, alltså det försoningsoffer som sedan låg till grund för Jesu försoningsoffer.
För att beskriva det skulle jag vilja läsa ett litet stycke ur Waldenströms försoningspredikan

”Om försoningsoffrets betydelse och särskilt i dess överförda betydelse på Kristi kropps offer, heter det i 3 mos 16:11 att översteprästen först ska försona sig och sitt hus och sedan helgedomen och tabernaklet (v 16) ”från israeliternas orenhet” och skaffa ”försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling” (v 17). Sedan ska han försona altaret och helga det (v 18, 19) och allt detta ska göras med blod.

När helgedomens, tabernaklets och altarets försoning är fullbordad (v 20) ska han föra fram den levande bocken och ”han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud” (v 21) och sedan ska bocken drivas ut i öknen och ”bära alla deras synder med sig ut i ödemarken” (v 22).

Inte Guds vrede, utan folket synder, är vad bocken ska ta bort.

Och vad säger Gud om detta offer?
”Den dagen bringas försoning åt er” (v 30), inte ”åt mig”, utan ”åt er”!

Varför?
Jo ”så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder”.
Inte ”så att jag blir blidkad” utan ”så att ni blir rena”!”

Redan då, i gamla testamentets offerkult, handlade det alltså om Guds handlande för att människan skulle kunna vända om, kasta av sig sina synder och försonas med Gud.

Men det räckte inte.
I gamla testamentet läser vi gång på gång att Guds folk först vände om och ville försona sig med Gud, men också att de av egen kraft inte kunde göra sig av med synderna, utan höll fast vid dem.

Vill ni ha exempel på vad jag menar? läs Domarboken!

Det var därför det slutgiltiga offret behövdes. Det offer som aldrig, i någon form behöver upprepas, till skillnad från försoningsoffret i gamla testamentet. Det offer jag talar om är Jesu offer på korset.

Det kors som är en dårskap.

På korset, tvärt emot vad som vore rimligt att kräva av Gud, så gav Han oss helt fritt, av nåd, erbjudandet att försonas med honom.

Vi behöver inte ens själva kasta våra synder på bocken, nej Gud kastar dem åt oss, på Lammet, på Jesus. Jesus lyfter våra synder av oss, utan att vi behöver göra det, och tar dem på sig!

Gud är den som gör allt där på korset.

Gud försonar oss med sig!

Ser vi i bibeln vad den har att säga om försoningen på korset så handlar det BARA om människans försoning. ”Gud, som har försonat oss med sig” (2 kor 5:18), ”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus” (2 kor 5:19), ”Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp” (kol 1:21f) och i ef 2:16 står det ”I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset” och i upp 5:9 står det att Kristus köpt oss åt Gud, inte Gud åt oss.

För vår skull.
Hela tiden för vår skull!
Det är vi som i Jesu blod har syndernas förlåtelse, inte Gud som har släckt någon vrede.

Det heter inte ”Gud kastade sin vrede på Honom” eller ”Där är Guds Lamm som tar bort Guds vrede” utan istället ”Herren lät vår skuld drabba honom” (jes 53) och ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29)

Det är korsets hemlighet.

Det är korsets dårskap.

Det är det som vi erbjuds att dagligen ta del av.

Det är det som gör att kristna är så glada, tacksamma och ödmjuka inför korset.

Det är det du som sitter här idag och inte har tagit emot Jesus erbjuds.

Du erbjuds att få försonas med den som skapat dig, genom det som skedde på korset.

Du erbjuds möjligheten att ta emot den enorma kärlek som Gud känner till dig.

Du erbjuds livet.

Amen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Korsets Dårskap

  1. Peter Hall skriver:

    Lennart,
    Din utläggning av skriften är för oss troende både vacker och samtidigt enkel att förstå. Men, vad tror du Gud har för slutlig lösning åt resten av skapelsen? De allra flesta av världens människor kommer inte att taga vara på en sådan ”frälsning” som erbjudes i Jesus Kristus.
    Om det nu är så livsavgörande att komma till tro på Jesus, som Bibeln försöker inpränta i oss, varför låter den allsmäktige då en ny lära sprida sig över världen? Jag talar om den sista uppenbarade världsreligionen islam. Du vet lika bra som jag, att med tanke på Koranens förnekande av Kristus, som Guds son, så kan vi som pånyttfödda kristna, inte godkänna denna lära. Men Gud har hittills inte haft en tanke på att förhindra den. Nej, snarare har han i islam fått ett utvalt redskap att tillintetgöra ”det stora Babylon”. Det var ju också det som inträffade, när de islamtrogna härarna drog fram över mellanöstern och nordafrika. De lyckades t.o.m. lägga under sig delar av den kristna världen. Ända upp till Spanien bredde de ut sitt välde. Även Balkan fick smaka på deras krigföring och det slutliga försöket, att besegla Europas öde gick i stöpet vid belägringen av Wien 1529. Då var det de osmanska turkarna som axlade islams mantel.
    Jag vet från skriften, att Gud den allsmäktige, har berett en gynnsam utväg även för dem, som inte blir kristna. Det är ju skrivet; ingen kan komma till Sonen om icke Fadern drager honom. Alltså beror det inte på någon människas vilja, utan på honom som utväljer.

    • Hej Peter,
      När det gäller islam så är jag helt klart av uppfattningen att det inte är den fredens religion som den utger sig för att vara av en del företrädare. Jag menar också att Islams gud inte är densamme som den kristnes Gud.

      Frågan är om Gud låter denna lära sprida sig, eller om Han tillåter den att spridas? Är Gud ursprunget till Islam?

      Att sedan tolka eller uttala sig definitivt när det gäller profetiska titlar eller egenskaper menar jag att vi bör vara mycket försiktiga med.

      Vad jag tror att Gud har för lösning för resten av skapelsen är en stor fråga, och en mångfacetterad sådan, men jag tror på just det du skriver. Det är livsavgörande att komma till tro på Jesus, bibeln försöker inpränta detta i oss.

      Bibeln talar också om eviga straff för den som förkastar Gud.

      Hur dessa två saker går ihop med den ”gynnsamma utväg” för de som inte blir kristna som du skriver om kan jag inte förstå.

      Om det inte har någon betydelse utan det finns en ”gynnsam utväg” för alla, varför skulle det då vara livsavgörande om man kom till tro på Jesus eller inte?

      Bibelns vittnesbörd menar jag tvärt om pekar på att det finns två utgångar, en god och en mindre god, för att uttrycka sig diplomatiskt.

      Vad denna ”mindre goda” utgång skulle innebära rent konkret tänker jag inte spekulera i, då den beskrivs på olika sätt i bibeln. De bibelpassagerna kan man välja att tolka på olika sätt, som poetiska bilder tex men med bibeln som högsta auktoritet avråder jag bestämt från att bortse från dem eller avfärda dem som osanna.

  2. Peter Hall skriver:

    Lennart,
    Den gynnsamma utvägen för ”icke frälsta” torde vara Rom.8:19-24.
    ”Guds barn”, det är vi som har tagit emot Jesus Kristus.
    När tiden är inne, så skall vår Gud komma tillsammans med alla sina heliga. 2Tess.1:10
    Vem syftar vers 8 på? Det finns folk, som tagit emot en lära, som förnekar Jesus som Guds son.
    Vad händer med de folk, som omringar ”den älskade staden”? Upp.20:9
    Vad sker när det hopp vi är frälsta i blir fullbordat? Jo, skriften säger, att då är det inte mer ett hopp.
    Huru kan någon hoppas det som han redan ser? Rom.8:24

    • Hej Igen,
      Jag antar att du med att Rom.8:19-24 skulle betyda en gynnsam utgång för alla lägger vikt vi följande ord: ”hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas” och då tolkar det som att ”skapelsen” skulle vara de icke-kristna och att de då skulle ha ett hopp om att befrias på samma sätt som de kristna?
      Kan det stämma?
      Om det är så att du tolkar så som jag tror så undrar jag om du kan visa på något ställe där ”skapelsen” används på just det sätt, eller ett liknande sätt, som det du beskriver? Om så inte är fallet undrar jag varför det ska tolkas så just i detta fall?

      2 Tess 1:7-9, alltså verserna precis innan de du visar på har följande att säga: ”när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet,”

      Straffet för den som inte tror (inte lyssnar till evangeliet) beskrivs som evigt fördärv. Jag tycker inte att det antyder en ”gynnsam utgång” för den som inte tror.

      Du frågar också vad som händer med de som omringar den heliga staden enligt upp 20:9 och svaret på det antar jag du menar ska vara att de förtärs av eld som föll från himlen. Vad detta har att säga om en gynnsam utgång för de som inte tror, det kan jag dock inte förstå, utan ber dig förtydliga.

      Intressant i sammanhanget är ändå att den sjö av eld och svavel som nämns i versen efter det du skriver, alltså upp 20:10 också nämns som slutdestination för ”de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare” som det står i upp 21:8f

      När det gäller de otrogna så ger synonymer.se följande förslag till ”otro” vantro, gudlöshet, materialism, ateism, gudsförnekelse. Att därför tro att de otrogna, alltså de som förnekar och inte tror på Jesus har sin slutdestination i sjön av eld och svavel är inte främmande för en kristen.

      När det gäller begreppet ”otrohet” används det i bibeln på många ställen som avfall från tron, en otro. http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/o/otrohet

  3. Peter Hall skriver:

    Lennart,
    Du skriver många tänkvärda ord. Det blir svårt för mig nu, att hävda min uppfattning.
    Din första fråga; du har uppfattat mig rätt. Eftersom endast de, som omfattar tron på Kristus, får kallas Guds barn, så utgår jag från, att ”skapelsen” avser världens övriga innevånare. Skulle dessa inte inräknas i ”skapelsen”, så är det föga tröst, att den en gång skall bliva frigjord ifrån förgängelsen. Vad betyder den ”frihet som tillhör Guds barn”? Jag utgår från, att det är det eviga livet. Alltså finns det en förhoppning, att också världens övriga människor skall bli ”levande” igen.
    Gud är en gud för levande och inte för döda, ty för honom leva alla.

    Straffet för den som inte tror. Min teori utgår helt och hållet på att de människor, som kommer att straffas med evigt fördärv, är folk, som liksom judarna, inte tagit emot Jesus Kristus. Slutdomen kommer med hast över de människor, som kommer att deltaga i den slutliga uppgörelsen mellan Gud och hans fiender. Och vem hans fiender är vet vi. (Iran först och främst, men även andra nationer med samma livsåskådning.) Men israel då? Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. Rom.11:32 Guds domslut blir enligt Sef.3:8-20. Härav förstår vi, att när Guds rike kommer till jorden, då kommer alla människor att underordna sig Gud. Vem skulle inte vilja njuta av frukterna av välsignelserna i detta rike. Dessutom skall ingen förbannelse vara mer. Upp.22:3 Många av världens människor kommer således att finnas kvar den dagen. Upp.21:24 Men, ingen som gör vad styggeligt är, utan endast de som är skrivna i livets bok Lammets bok skall komma in i den heliga staden. (Jerusalem) Eftersom de allra flesta av jordens innevånare inte står skrivna i livets bok, så kan de trösta sig med, att det finns gott om plats på jorden utanför denna Guds stad.
    Om alla som inte finns skrivna i livets bok skall tillintetgöras, då kommer jorden att bli en tämligen glesbebygd planet. Nej, Lennart, jag tror ”den brinnande sjön” är en bildlig omskrivning av jorden.
    Detta är min förhoppning. Jag missunnar inte någon människa det eviga livet. Gud kan göra allting nytt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s