Jesus och traditionen

Predikan 2012-01-06 i Sundstabyn

Trettondagen

Dagen som handlar om när de tre vise männen kom till det nyfödda Jesusbarnet, en berättelsen som finns i Matteusevangeliets andra kapitel, verserna 1 till 11

När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.

Det är berättelsen som vi alla känner till, mer eller mindre i alla fall och den här lilla berättelsen har gett upphov till så oerhört mycket mer!

Till att börja med så ska de ju ha varit tre. Det står ju ingenstans i bibeln, utan det har man bestämt utifrån att de kom med tre olika sorters gåvor.

Det kunde väl varit tänkbart, men traditionen påstår också ibland att de var 4.
Eller 8.
Eller 12.
Så traditionsbildningen är inte helt tydlig när det gäller det.

Givetvis har traditionen också satt namn på de tre vise männen, eller hur många de nu var, och de ska ha hetat Caspar, Melchior och Balthasar.
Eller Apellius, Amerius och Damascus.
Eller Larvandad, Hormisdas och Gushnasaph
Så det verkar som att traditionen inte är helt otvetydig i detta heller.

Enligt traditionen är de ibland persier och ibland afrikaner.
Ibland stjärntydare, ibland magiker och ibland kungar.
Ibland har de alla ungefär samma ålder och ibland skiljer de sig kraftigt åt i ålder.

Dessutom påstår traditionen att kejsar Konstantins mor, Helena, ska ha hittat de vise männens reliker någon gång på 300 talet, en kvinna som hittade reliker lite var stans och som betalade mycket mycket bra för att folk skulle visa henne till dem.
De reliker hon hittade, eller i alla fall några reliker som man påstår är efter de vise männen finns i Kölnerdomen i Tyskland.

Allt detta är traditioner, traditioner godkända och sanktionerade som sanning av olika kyrkor, biskopar och påvar.
Mänskliga traditioner som säger emot varandra, men som likväl ska lydas och följas och som ska döma det bibeln säger.
Att jag inte är en stor vän av mänskliga påhitt och traditioner när det gäller vad vi ska tro på, det förstår ni nog och jag inbillar mig att jag är i ganska gott sällskap.

Jag och min fru Lotta brukar läsa i en andaktsbok varje dag, det är Paul Petter Waldenström som skrivit den och förrgår kommenterade också Waldenström det där med mänskliga traditioner, mänsklig kunskap och att följa den snarare än något annat och han skrev såhär:

”Mänskliga stora snillen äro idel irrbloss. Att vandra efter dem, det är lika dåraktigt, som om en skeppare i natten styrde sin skuta icke efter fyren utan efter en lampa, som lyste i någon fiskarestuga. Och att vandra efter sina egna tankar det är, som om skepparen satte en lykta i fören av sin skuta för att styra efter den.”

När de vise männen, hur många de nu var och vad de nu hette, följde det naturliga, det mänskliga, traditionerna, ja då kom de till Jerusalem.

Det var till den mänskliga kungastaden de begav sig först, för där sa traditionen att kungen över judarna skulle finnas, men traditionen ledde dem till Herodes. Herodes som sedan skulle komma att försöka döda Jesus och som i jakten på Jesusbarnet dödade en stor mängd barn. Att följa traditionen betydde för de vise männen alltså inget gott!

När de däremot valde att följa Jesu stjärna, Guds ljus, det som Gud givit dem att följa, ja då kom de fram till Jesus!

På samma sätt är det med oss.

När vi följer mänskliga traditioner, saker som vi av vårt mänskliga förnuft kommit fram till så leder det bort från Jesus, ja om vi inte är försiktiga så leder det oss rakt till det onda, rakt in i Herodes famn. Det är ingen skillnad från förr och nu och det är ingen skillnad på om det handlar om religiösa traditioner eller vilka traditioner som helst.

Vårt förnuft räcker inte till.

Eller som Waldenström skrev:

”Vårt eget förnufts ljus kan icke leda oss dit. De allra lärdaste och skarpsinnigaste människor famla i mörker, när de vilja utgrunda vägen till livet. Ja de flesta av dem veta icke ens om det finns någon Gud eller något liv efter detta, Och huru skola de då veta vägen dit? Men Guds ljus, sådant det lyser i Hans ord, visar oss både, att Gud finnes och hurdan han är och huru vi skola komma till honom.”

—-

De traditioner, det förnuft, som kanske är de mest bedrägliga och de som nog Waldenström främst menade är ateismens blinda famlande efter mening med livet.

Många kristna försöker förklara än det ena och än det andra i bibeln med vetenskap eller rent av bortförklara det som står som omodernt eller omöjligt att tro på.

Om man inte kan förklara det, eller om det för mig som människa är obegripligt så måste det vara fel tycks man resonera och därför blir det helt plötsligt godtagbart att välja själv vad man ska tro på, eller vilket ljus man vill styra efter.

Hur många timmar har man till exempel inte ägnat åt att förklara varför det som står i bibeln INTE betyder det det står, bara för att det är obekvämt att höra och svårt att tro på!
Det är klart, jag kan inte döma någon som väljer att styra sin skuta som han eller hon själv vill, om det så skulle vara efter sina egna tycken, alltså lampan som hänger i fören så att säga, men jag kan, och måste, säga att det INTE är detsamma som att styra efter Guds ord, eller efter det starka, trygga, fyrljuset.

Inte heller det vi kallar kristna traditioner, om det så är ortodoxa, katolska eller protestantiska traditioner, är något att betrakta som oändliga sanningar och bygga sitt liv efter.

Bara se på hur traditionen runt de vise männen varierar!

Nu är ju inte det en tradition som är avgörande för frälsningen, men det finns de traditioner som i allra högsta grad kan leda oss bort från Guds klara ljus! Det kan gälla allt från vilken orsak till frälsningen och källan till nåden är, eller till vem man kan be om frälsning.

Det finns kyrkor som kräver att man underkastar sig sådana traditioner för att få vara del av dem, och de hävdar dessutom att just deras kyrkor är de enda av Gud godkända kyrkorna!

Sedan finns det givetvis andra traditioner som, även om de inte är direkt avgörande för frälsningen, ändå leder oss bort från, eller till och med motverkar Guds syfte med det kristna livet och församlingen och det är inte säkert att de skadliga traditionerna ligger så långt borta som man kan tro eller vilja!

Hur är det egentligen?
Finns det en viss typ av sånger som bara MÅSTE sjungas vid vissa tillfällen?
Platser eller hus som bara MÅSTE bevaras för att det är tradition?
Människor som bara MÅSTE ha hand om den ena eller andra saken för att det ska bli rätt gjort?

Jag vet inte hur ni har det här, men hemma i Östervall finns i alla fall de tendenserna.

Nu menar jag inte att vi ska ta bort alla traditioner, absolut inte, men vi måste vara vaksamma på när traditionerna börjar bli så viktiga att de blir avgörande för om vi kan se och följa Jesus eller inte!

Det är inget fel i att ha en fiskarhydda på stranden och att tycka den är vacker där den ligger, en fiskarhydda kan till och med vara både nyttig och nödvändig för att utföra visst arbete, men när man börjar styra hela skutan efter ljuset i fönstret så kan det bara gå fel!

Traditioner ändras och förändras med tiden och att göra sig beroende av dem är som att bygga sitt hus på sanden. Att däremot bygga sitt hus på Guds ord, att följa Guds ljus, det är att bygga sitt hus på hälleberget!

De vise männen kom rätt när de styrde efter stjärnan och Jesus säger om sig själv i uppenbarelseboken 22:16 ”Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.”

Jesus säger också om sig själv i Johannes 8:12 ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Jesus är stjärnan som leder oss rätt, fyrljuset som leder oss förbi alla farliga grund och rev och det är HONOM vi ska följa, inget annat, Han är den enda som är oföränderlig, Han är densamme fran dag till dag och den enda oföränderliga källa vi har till kunskap om Honom är bibeln!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jesus och traditionen

  1. Alma-Lena skriver:

    Jag håller med, men måste tilllägga att ingen av oss inte lever traditionellt. Att sjunga bra sånger vid juletid som skiljer sig från lika bra sånger till påsk är inte konstigt. Kyrkoårets rytm är så trösterik. Variation och igenkännande i ett. Som nomaden som återkommer till samma visten år efter år men ändå flyttar ofta.

    Som de vise männen. Hos oss har vi traditionen (kommer nog från Finland jag hörde om någon finlandssvensk som gjorde så också) att de tre vise männen i julkrubban dyker upp vid adventsstjärnan i köket på julafton. Sedan vimsar de omkring i huset tills de på Trettondagen äntligen hittar fram till krubban. Barnen älskar att leta efter våra Vimse män, varje morgon mellan julafton och trettondag.

    I barndomen var jag ofta hos en kompis från Chile där Trettondagen motsvarar vår julafton och detta firande försöker jag också ge mina barn. Traditioner ger livet struktur så inte allt är ett enda grått töcken. Jag tror Gud vill ge oss spänningen mellan fest och fasta. Men däremot får traditionen aldrig bli förtryckande, ”sabbaten är till för människan” sa ju Jesus.

    Magerna från Orienten som kom till Jesus lär oss mycket genom det som står i Matteus evangelium, som du så fint visade i denna predikan. Vi går fel om vi bländas av makt och pengar, vetenskapen kan också leda oss till tro på Gud, man måste inte tro på Dawkins tes att dumhet är grund för all tro. Magerna var ju vetenskapsmän på den tiden och de vägleddes av denna kunskap till Jesus. När de kom fel konsulterades Bibeln för exakt information och då kom de rätt. Dessutom gjorde mötet med Jesus dem öppna för Guds direkta tilltal genom änglar så de reste hem en annan väg än de kommit.

    I traditionen kring magerna tycker jag det är mycket sympatiskt att de representerar tre olika folkgrupper, att det finns en ”negerkung” ibland dem som faktiskt är svart, en oriental med sneda ögon och en perser/arier. Det är en sympatisk tradition som man lätt kan predika mycket kring. Legenden om den fjärde vise mannen är också en god berättelse. För GK Chesterton hade ju helt rätt när han sa ” Det bästa med sagorna är inte att de lär oss att drakar finns, utan att de lär oss att drakar kan besegras.”

    Ibland är de vise präster i stället för vetenskapsmän i traditionen, det tycker jag tar bort många av Matteus poänger. Det var ju vetenskapen som ledde dem till Jesus, även om mager hade någon slags dubbel uppgift som präst/vetenskapsman/astrolog. Dessutom tror jag bara på ett allmänneligt prästadöme. Anställda pastorer kan fungera men jag tror varken på manliga eller kvinnliga präster med speciella befogenheter i Guds rike. Där har traditionens praktik utvecklats åt fel håll.

  2. Tack för din kommentar, och jag håller med dig om att vi alla lever i våra egna traditioner. Traditioner är inte av ondo per definition, utan just när de skymmer evangeliet.

    Mikael Karlendal skriver om det i sina blogginlägg som jag länkar till i ”internet tips” och förklarar det mycket bra tycker jag.

    När det gäller traditionen att ha ”vimse män” så tror jag att jag ska ta och införa den hemma hos oss.

  3. Alma-Lena skriver:

    Ja, gör det. Mina barn uppskattar den mycket. Vi har faktiskt alla lika roligt av den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s