2012

Predikan på nyårsdagen som jag höll i Rommenäs.

Nyårsdagen

En dag då det känns som en ny början.
En dag att börja om och ta nya tag.

Ja egentligen skiljer sig ju inte nyårsdagen från årets andra dagar, men för oss människor är det viktigt att få markera hur tiden rör sig, hur årstider kommer och går och hur år läggs till år.

Därför känns nyårsdagen som lite mer en ny början än en vanlig torsdag gör.

Om det nu är så att det känns som en ny början, varför inte ta det tillfället i akt?
Varför inte utnyttja den gåva som Gud gett oss som människor och såhär på årets försa dag reflektera över det som varit och se framåt, planera det som ska komma.

Det är något som man som kristen har en unik möjlighet att göra, vi uppmanas att se på våra liv, se på det vi gjort fel och om och om igen vända tillbaks till Jesus för förlåtelse och en ny chans, för fel gör vi, det kan vi räkna med.

1 johannesbrevet 1:8-10 står det: Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.

Och vi vill ju inte göra Gud till lögnare!

Insikten om att vi syndar, att vi gör fel, är väckarklockan.

Det är liksom det som får oss att sträva efter förändring, sträva efter att göra bättre, att komma närmare Jesus och bli mer lik honom.

Om vi tror att vi inte syndar, ja då finns det ju ingen anledning att göra något annorlunda, ingen anledning att söka Gud över huvud taget.

Men om vi erkänner att vi syndar, ja då finns alla möjligheter för oss!

Då, först då, tar vi emot Guds förlåtelse!
Först då upprättar Han oss!
Först då kan vi börja omforma våra liv till att bli mer och mer goda, mer lika Jesus.

Rick Warren skrev på Twitter igår något som fick mig att läsa Markus 2:22 och där står: Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.”

Nu vet jag förstås inte helt vad han tänkte sig med sin uppmaning, jag minns inte ens riktigt hur den lät, men just detta att inte hälla nytt vin i gamla vinsäckar talade till mig inför idag då vi påbörjar ett nytt år.

Tänk er att vi nu står inför ett nytt år och vi får ta emot nya dagar, 365 stycken, som vi ska förvalta enligt Guds vilja, vi får nytt friskt vin att ta hand om, men om inte vi, vinsäckarna som ska ta hand om de nya dagarna, också är nya, friska och hela, så kommer det nya vinet, den nya dagarna som ges oss, att förspillas, slösas bort!

Vi är vinsäckarna och behöver göras nya för att ta emot det friska som Jesus var dag ger oss!

Hur ska vi då kunna bli nya friska vinsäckar om vi syndar, om vi bryter mot Guds bud?
Hur ska vi kunna vara friska vinsäckar om det som står i Romarbrevet 3:23 är sant? Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,

Jo, genom att vända oss till Jesus!
Genom att genom Jesu offer på korset försona oss med Gud.
Vi försonas, för vi har gjort fel, det är våra synder som sonas, tas bort, av Jesu offer.

Det är inte Gud som förändras från avvisande till kärleksfull, nej det är våra synder som tas bort så att vi kan komma till Gud, som alltid är kärleksfull!

Jag kommer läsa en del ur första johannesbrevet idag och den här gången från 2:1-2 där det står: Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

Alltså, vi ska inte synda om vi hör till Jesus.
Vi ska inte ha kärlek till pengar eller saker.
Vi ska inte köpa på oss en massa onödiga prylar.
Vi ska inte prata illa om folk eller vända oss bort från de som behöver oss.
Ja ni vet säkert lika bra som mig vad det står i bibeln att vi ska eller inte ska göra.
Men vi gör det ändå!

Och då får vi vända om till Jesus, om och om igen, och försöka lära känna honom. Precis som det står i första Johannesbrevet 2:3-6 Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet. Då vet vi att vi är i honom. Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde.

Det är inget litet krav som ställs på oss, för det ÄR ett krav, det behöver vi inte fundera på och vi kan inte fortsätta göra fel, bara för att förlåtelsen finns.

I romarbrevet 6:1-4 står det såhär: Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.

Både johannesbrevet och romarbrevet säger alltså liknande saker. Vi kan inte påstå att vi känner Jesus om vi håller oss till synden utan att försöka göra något åt det, om vi stannar kvar i synden utan vi behöver i vårt dop uppstå till ett nytt liv med Jesus.

Vi ska lämna det gamla bakom oss för att få nytt liv, bli nya vinsäckar, som kan ta emot allt det goda som Jesus vill fylla oss med!

Och det vi ska sträva efter är inte heller några stora nyheter.
Jag ska läsa en sista sak ur första johannesbrevet och nu från 2:7-11: Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. Ändå är det jag skriver ett nytt bud – det visar både hans och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.
Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda.

Kärlekens bud är ett gammalt bud, men likväl ett bud och dessutom ett bud vi som kristna är kallade att hålla och jag tror, precis som Martin predikade om på Annandagen, att den kärlek vi som kristna är kallade till är en kärlek som gör skillnad.

Det är inte en kärlek som är passiv, som inte tar ställning, utan en kärlek som står upp för det som är rätt och som står upp MOT det som är fel!

En kärlek som kostar på, som inte alla gånger är bekväm eller lättvindig.

En utgivande kärlek, en kärlek som är lik Jesu kärlek, och den kärleken ledde honom till korset!

Det är den kärlek vi är kallade till och som vi kan visa om vi gör oss redo att ta emot det Jesus har att ge oss, eller för att fortsätta liknelsen om vinsäckarna så är det den kärlek som Jesus fyller oss med och som vi som nya människor, nya vinsäckar, ska ta emot och innehålla.

Om vi inte hela tiden närmar oss Jesus för att förnyas som människor till hans likhet, att förbli i honom som det står i Johannesbrevet, ja då förblir vi gamla torra vinsäckar som spricker i sömmarna och låter Jesu kärlek, hans vin, hans blod, spillas på marken.

Om vi försöker forma oss efter Jesu kärlek, hans vin, så formas vinsäcken och den utgivande kärlek vi fylls av, kärleken som är Jesu blod, så syns det i våra handlingar, och vi följer det som är Jesu bud – Den utgivande kärleken!

Det är min bön för oss nu den första dagen på året.
Att vi alla ska låta oss fyllas av Jesu kärlek och formas efter den, likt nya vinsäckar, och göra hans vilja, följa hans bud.

Vi kommer komma till korta, vi kommer synda och falla, vi är människor, och då får vi komma till Jesus igen och igen, bekänna våra synder och få förlåtelse och upprättelse.

Vi kommer strax att få ta emot nattvardens gåvor.
Vin och bröd.
Jesu kropp och blod.

Och vi får nu ta en stund och komma inför Gud och bekänna våra synder så att vi kan gå till nattvarden hela och förlåtna, med avsikten att bli nya vinsäckar som fylls av Jesu vin och låter våra liv formas efter det.

Predikan avslutades med bön om förlåtelse och avlösning.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s