Guds ängler klapper i händera…

Advent!

Nu händer det snart, det vi väntar på i Advent, och det som händer är det som själva ordet advent betyder; Ankomst!

Ankomsten, Jesu ankomst hit till jorden är det vi längtar efter, det vi ser fram emot, det som gör hela julen över huvud taget värd att fira!

Det är det vi tänker på nu i den här tiden, eller hur?

För inte är det väl så att vi funderar mer över julklappar, släktträffar, julstädning, julpyntning, julhandel och kanske lite, eller oftast mycket, julmat…

Jo, nog är det så att vi oftast fastnar i de där praktiska sakerna och kanske till och med får lite ångest, eller åtminstone lite dåligt samvete för att vi borde göra mer av det praktiska.

Mer pynt, mer klappar, mer kalasmat…
Mer jul helt enkelt.

Jag tror att det är så, och därför tror jag att gudstjänsterna såhär i advent är viktiga, för vi får liksom en julinställning.
Bilar måste ju få hjulinställning, hjul med h, för att inte dra åt något håll när man kör, och jag tror att vi människor, såhär i vintermörkret, behöver få en julinställning, jul utan h, för att inte dra iväg bort från det som är julens mening.

Så en julinställning är vad jag ska försöka mig på här idag.

Frågar man någon i kyrkan, och i synnerhet i en frikyrka, om varför vi firar jul, så får man nästan säkert svaret att det är för att fira att Jesus föddes, att Gud blev människa och kom till oss.

Det hör liksom till grunderna, sånt som man ska kunna om man är en god kristen, eller hur?

Men det jag upplever att vi inte lika ofta tänker på är vad det verkligen innebär, det där att Gud kommer till oss, att Gud blir människa…

Det är så lätt att glömma bort allt annat än det lilla Jesusbarnet som ligger där, oskuldsfull som bara ett nyfött barn kan vara.

Finns det något fridsammare, något underbarare än ett sovande nyfött barn, det är ju själva urbilden för något fridfullt och underbart.

För att Jesusbarnet skrek, var hungrig eller behövde bytas på, det ser vi aldrig i våra julkrubbor…
Eller jag har inte sett det i alla fall…

Men att Gud kommer hit till oss och blir människa betyder så mycket mer än ett litet oskuldsfullt barn i en krubba som ler mot åsnor, kameler och får, herdar och vise män och allt vad det kan vara.

Vad betyder det då?

Maria visste vad det skulle komma att innebära.
Hon visste redan när Jesus låg där under hennes hjärta, att det inte handlade om något oskuldsfullt och gulligt som skulle komma in i världen och när hon var gravid och på besök hos sin kusin Elisabeth sa hon det vi kan läsa om i Lukas 1:51-55:
Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.

Det var vad Maria sa redan innan Jesus fötts och han själv, när han började sin verksamhet här på jorden, när vi för första gången möter den vuxne Jesus som den profet och lärare han var (bland andra saker) så är det i Nasarets synagoga, hans allra första budskap till människorna kan vi läsa om i Lukas 4:16-21;

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Det är vad Gud säger, det är vad Jesus kom för att göra…

DET är vad som påbörjas på jul och som vi ser fram emot nu i advent!

Ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta!

Det är vad julnatten kommer med till världen och det är den festen vi ska förbereda oss för…

Gör vi det?

Är det ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta som vi förbereder när vi förbereder oss för julfirande?

Jag skulle vilja ta med er till ett julfirande på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland någon gång vid förra sekelskiftet, då 1800-tal blev 1900-tal ungefär.
På gården Katthult bodde ju en pojke som hette Emil, det vet vi nog alla, och Emils mamma hon hade skickat en korg med julmat till fattigstugan. Vad som hände sedan ska vi få se nu.

Ja, de flesta kanske har sett, hört eller läst den här berättelsen om Emil och det stora tabberaset i Katthult, om ni inte hade det så har ni det nu i alla fall.

Men vad har jag för anledning att visa detta då?

Jo för att jag tror att vi har mycket att lära oss av hur Emil firar jul!

Emil kommer med ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta och han ger oss ett gott exempel på hur det kan se ut när man följer Jesu ord i till exempel Matteus 25:35-40 där Jesus säger:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Runt om i vår värld, inte särskilt långt bort, bara utanför kyrkporten här i Kristinehamn, så är det ”en julaften så Guds ängler gråter” som kommandoran sa i filmklippet.

Vi lever i ett samhälle där de svagaste, de som Jesus kom för att befria, bara blir fattigare och svagare.

Vi lever i ett samhälle där julen inte är en glädjens högtid utan för många en ångestens tid, en tid då man inte vågar åka till sina barnbarn för att man inte har råd med de fina julklappar som förväntas, en tid där människor är ensamma, en tid där familjer splittras och ekonomin, marknaden, dikterar vad som är rätt, gott och riktigt.

Emil, han gick emot allt det här, det var ju meningen att ”de från Ingatorp” skulle komma, som Ida sa, men Emil han struntade i det och gjorde ändå ett kalas som ”Guds ängler klapper i hännera åt”, han gick emot vad omvärlden förväntade sig, vad hans föräldrar planerat för ett högre mål, att skapa glädje för andra och i himlen!

Föräldrarna och de från Ingatorp fick bli arga om de ville, för det goda skulle segra där i Katthult.

Så är det också i vår tid, vi är, precis som Emil, kallade att ta hand om och bry oss om de fattiga, sjuka, svaga i vårt samhälle, precis som Jesus sagt åt oss och som vi läst ur bibeln idag.

Och precis som för Emil så finns det makter som förväntar sig annat av oss.

Se på julhandeln till exempel.

Den förväntas slå rekord i år igen, det gör den varje år oavsett om det är låg eller högkonjunktur, och vi lockas att köpa och handla för att vi förtjänar det ena, behöver det andra eller helt enkelt skulle skämmas om vi inte ägde det tredje.

Vi lockas till egoism, att se till vårt och våra, snarare än att lyfta blicken och dela med oss till de svaga i samhället, de som på Jesu tid kallades fattiga, fångna, blinda och förtryckta, på Emils tid kallades fattighjon och som idag kanske skulle kallas uteliggare, utförsäkrade och flyktingar.

Vi får inte se det i klippet, men Emils mor och far blir inte arga, de är goda innerst inne, men om någon kritiserar marknaden och hysterin runt julhandeln idag, eller pekar på egoismen i vårt shoppande, ja då skrivs det domedagsliknande skräckhistorier om katastrofen som väntar om vi vågar låta bli att köpa, köpa, köpa… Googla på ”sagan om gumman som handlade för lite” så får ni se…

Alternativet då?

Ja, alternativet, det är det vi väntar på nu i advent.

Vi väntar på Jesus, på godhetens seger.

Jesus kom med ett alternativ till den här världen, Han kom med Guds rike, och vi kan få vara en del av Jesu seger och Guds rike redan idag.

Så enkla saker som det Jesus talar om i Matteus 25, det vi gör mot de svaga i vårt samhälle, det gör vi mot Jesus själv!

Emil, i sin naivitet och oskuldsfullhet kände på sig att det var så.

Det gör du också!

Emil, i sin impulsivitet gick ut och handlade rätt, riktigt och gott!

Vad gör du?

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Politik, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s