Glädjen i domen

Predikan från Årjäng på domsöndagen 2011
Psalm 289 sjöngs först

I Psalmen vi nyss sjöng, så sjöng vi ”döm oss, Herre, frisäg oss i domen” och idag, som är domsöndagen, tänkte jag tala om just domen.

Bibeln skriver samma sak som psalmen vi nyss sjöng. I Romarbrevet 8:1-2 står det: Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.

Så god är Guds dom, så barmhärtig är Herren att han frikänner den som tillhör Jesus.
Det blir ingen fällande dom.

Alla människor ska en dag ställas inför Guds domstol och de som hör till Jesus kommer bli frikända. Man skulle kunna tycka att det är orättvist att inte alla blir frikända, men orättvist hade det bara varit om det ställts orimligt höga krav för att få höra till Jesus och bli befriad…

Det kostar oss ingenting att tro på Jesus.
Inga krav finns, utan vi får ta emot det helt fritt, av nåd. Gratis. I Efesierbrevet 2:8-9 står det: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Bara vi tror på Jesus så hör vi honom till, svårare än så är det inte, och tron ges oss gratis, utan ansträngning, inga gärningar, inga handlingar krävs för att få höra till Jesus och därför menar jag att domen han en gång kommer fälla, en friande eller fällande dom allt efter person, är god och rättvis, för alla, verkligen alla, har fått erbjudandet om den friande domen!

Jesus har betalat priset för våra synder och erbjuder liksom oss att få kvittot för det han betalat, fritt, gratis, bara vi tar emot det. Kan man kalla Jesus orättvis om vi inte tar emot den befrielse han vill ge oss?

ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus, står det i Romarbrevet

döm oss, Herre, frisäg oss i domen, sjöng vi i psalmen

Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, står det i Efesierbrevet

Det kan vi sammanfatta i det som kristna brukar kalla ”sola fide”, ”tron allena”, tron är det som frälser oss, tron är det som gör att vi hör till Jesus och slipper den fällande domen.

Det finns mängder med exempel i bibeln på att tron är det som frälser, inte gärningar, men jag tror att det är farligt att bara stanna upp vid det, för det står faktiskt mer i bibeln också…

Jag vill läsa ifrån Jakobsbrevet 2:14-20 där det står så här: Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

En del påstår att det som står i efesierbrevet 2:8-9, att vi är frälsta genom tron, på något sätt skulle stå i motsats till det vi nu läst i Jakobsbrevet, men tänk jag tycker de passar väldigt, väldigt bra ihop.

Tron ÄR det som frälser, men om vi har tagit emot den tron på Jesus, den enda frälsande tron, ja då kommer den tron att visa sig i goda gärningar.

Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Skrev Jakob någon gång under det första århundradet.

Hade han skrivit idag kanske han hade skrivit ungefär såhär;

”Om du träffar på någon som är arbetslös, sjuk och utförsäkrad och säger till honom ”klipp dig och skaffa ett jobb” utan att göra mer än så, hur har du då visat att du tror på Jesus?”

Tron blir synlig på det viset, genom våra handlingar, och därför kan vår tro också bedömas genom att man ser våra gärningar, precis som Jesus själv gör i Matt 25:31-46, som också handlar om domen.

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Här beskrivs hur vi döms och man skulle kunna säga att gärningarna är ett sätt för oss och andra att veta att vi hör till Jesus. Gärningarna blir ett sätt för oss att veta att vi har den tro som frälser.

Om vår tro är sann och kristen, ja då gör vi goda gärningar.
Vi säger inte till den fattige ”klipp dig och skaffa ett jobb” utan vi sträcker ut en hand.
Vi tvingar inte sjuka att arbeta utan tar hand om dem
Vi fängslar inte oskyldiga och skickar dem till länder där de med största sannolikhet kommer avrättas utan vi ger dem en fristad.

Domen är rättvis, för ingen som gjort det minsta lilla onda kommer undan från domstolen
Domen är kärleksfull, för ingen behöver få en fällande dom. För vad vi än gjort så tar Jesus av oss vår synd, tar den på sig och bort från oss så att vi får bli befriade, om vi bara vill.
Domen är kärleksfull och rättvis

Men ändå är så många av oss rädda för domen.

Vi är rädda, tror jag, för att när vi till exempel läser Matteus 25 så vet vi vilka våra handlingar visar att vi hör till… Vi vet i våra hjärtan att vår svaga tro inte leder oss att göra alla de goda gärningar som förväntas av oss.

De grupper som Jesus talar om när han säger ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” dom finns runt omkring oss idag också.

Och vi vet vilka grupper i samhället det handlar om, och om vi inte vet alla grupper, så vet vi åtminstone några.

Ofta säger vi ”klipp dig och skaffa ett jobb” snarare än sträcker ut en hjälpande hand.

Troligen är det därför vi känner oss obehagliga till mods inför ett tema som ”dom”, för att vi vet med oss att vi inte riktigt räcker till, ja det finns faktiskt inte en enda människa som räcker helt fram.

I första Johannesbrevet 1:7-10 står det så här: Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.

Vi räcker inte ända fram, vi syndar, men ”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet”

Om vi ber om förlåtelse så tar Jesus också våra synder med sig på korset när han dör och vi blir fira, vi får komma till honom och vi får höra till honom tack vare allt Han gjort, inte det vi gjort, ”inte av [oss] själva, Guds gåva är det” och när vi hör till honom blir inte domen fällande!

Nåd

Nåd och åter nåd, en nåd som strömmar mot oss från korset och tvättar bort alla synder så att vi en dag får stå inför den Högstes domstol och få en friande dom.

En nåd som gör att vi med glädje kan sjunga ”döm oss, Herre, frisäg oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är.”

En nåd och förlåtelse som stärker vår tro och som gör att vi längtar efter att få sträva, kämpa och arbeta för att leva ut den tron i ett ärligt och helgat liv.

Vi får i nåd gå ut i världen och i glädje ge de hungriga mat, ge de törstiga att dricka, ta hand om de hemlösa, ge de nakna kläder, se till de sjuka och besöka de fängslade.

Amen

Efter predikan sjöngs Psalm 97

Annonser
Det här inlägget postades i Politik, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Glädjen i domen

  1. Peter Hall skriver:

    Lennart,
    Bra och tänkvärd förkunnelse du har avgivit här. Jag kan instämma i det mesta, men din definition på, vem som skulle vara Kristi minsta bröder vill jag ifrågasätta. Kom ihåg när några kom och sade till Jesus; din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig… Jesus svarade då med en fråga; Vem är min mor och mina bröder… Han besvarade frågan ungefär så här; de som gör min Faders vilja, de är mina bröder…
    Med andra ord borde det innebära följande. De människor, som skulle komma att välkomna Jesu efterföljare, när de förkunnade evangelium, ingår i den grupp som fåren består av. Tager vi kristenheten som grupp, så måste vi ändå erkänna, att långt ifrån alla kan betraktas som ”frälsta”. Men, p.g.a av ett rent medmänskligt beteende, så betraktar Jesus dessa ”sekulariserade” människor som fåren. Att de inte var de ”frälsta” bevisas av, att de ställde sig frågan; när såg vi dig sjuk… osv.
    En ”pånyttfödd själ” hade knappast svarat på det viset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s