Sola Fide, Sola Gratia

Predikan som jag höll i V:a Fågelvik 2011-10-23

Idag tänkte jag gå tillbaks till grunden för det vi hoppas på.
Grunden för allt skulle man kunna säga och jag vill läsa ur Hebreerbrevet 11:1-3: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.

Tron är grunden, grunden för allt vi hoppas på och vi kan se hur tron är i centrum för Jesu verk här på jorden, för hela tiden hänvisar han till tron.

Hör vad det står i Matteus 9:22 Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ”Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.” Och från det ögonblicket var hon frisk.

I Markus 5:35-36 står det: Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.”

Mannen trodde, och vi vet att när han trodde kom hans dotter till liv igen.

I Lukas 18:42-43 kan vi läsa: Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Allting, om och om igen handlar om tro och när vi tror möter vi Jesus och Jesus möter oss.

Genom tro sker det under och också det största undret av alla, vår frälsning, kommer av tron, precis som det står i Efesierbrevet 2:8-9: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Av nåd, genom tron
Så blir vi frälsta, räddade till evigt liv!

De som började sätta sin tillit till Guds ord istället för människors regler under reformationen på 1500-talet sammanfattade detta i två ordspråk, eller slagord som beskrev frälsningen: Sola Gratia och Sola Fide.

Sola Gratia – Nåd allena, endast nåd
Sola Fide – Tron allena, Endast tro

Idag när vi pratar om nåd på svenska så tänker vi oss kanske nåden som om det handlade om benådning, att en domare friger oss fast vi är skyldiga.

Det är ett vanligt sätt att se på det, men det är inte riktigt det som menas med nåd i bibeln, i alla fall inte i den meningen som vi pratar om här, att Gud frälser oss genom nåd.

Vad som menas kan vi få en ledtråd till om vi tänker oss det latinska ordet för nåd – Gratia

Ur det ordet har vi fått vårt ord ”Gratis”

Att få frälsningen av nåd från Gud, det innebär helt enkelt att vi fått den gratis, utan motprestation, utan arbete. Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar

Det vi får av Gud är inte ett frikännande trots att vi är skyldiga, det vi får, gratis, är rättfärdighet så att vi inte längre är skyldiga. Gratis. Av Nåd – Sola Gratia, precis som det står i bibeln.
Det var vad reformatorerna presenterade och predikade och den tron var det de blev förföljda och dödade för.

Det fanns fyra andra ”Sola”, eller ”allena” som man höll sig till under reformationen och de är ”Sola Scriptura” – Skriften allena, att det är bibeln som ska vara det avgörande för vad vi ska tro, ”Solus Christos” – Kristus allena, frälsningen kom genom Jesus och ingen annan, varken samfund eller personer, utan bara Jesus. ”Soli Deo gloria” – ära vare Gud allena och till sist då ”Sola Fide” – Tron allena.

Var och en av dem är, tror jag, oerhört viktiga för det sant kristna livet, det är en fast grund, ett stadigt hälleberg att stå på när det stormar runt om oss och tvivlet smyger sig på och vart och ett av de fem ”sola” eller ”allena” tycker jag förtjänar en riktig genomgång.

Idag hinner jag inte med dem allihop, men förutom Sola Gratia, som jag redan pratat om, så ska jag ta upp Sola Fide, av tron allena.

Just detta att reformatorerna trodde på bibelns ord och därför hävdade att det hängde på tron om man hörde till Jesus och var frälst, och inte något annat, var orsak till mycket lidande.

På den tiden, och i en del samfund idag också, så lärde man ut att frälsningen kunde förtjänas, att frälsningen berodde på vilka gärningar man utförde, vilken kyrka man tillhörde eller om man knäföll för vissa människor eller inte, och det lär man ut också idag.

De som läste bibeln såg klart och tydligt att det som var det avgörande var tron och inget annat; ”Tron allena”, Sola Fide.

Så var det då och så är det nu
Bibeln ändrar sig inte fast världen gör det
Bibeln ändrar sig inte fast människor och traditioner gör det, och bibeln är tydlig

Av nåd är ni frälsta genom tron

Dessa två Sola som jag pratar om idag har också vi här i Sverige, här i Fågelvik idag del av. Först genom den Svenska reformationen när vi gjorde oss fria från katolska kyrkan och senare genom den väckelserörelse som kom att resultera i bland annat Missionsförbundet.

Också idag har vi att förvalta det bibliska arvet av tron allena och inte vika oss för det som förr brukade kalla lagiskhet och gärningslära, alltså att vi kan köpa oss frälsning på olika sätt.

Vi har en Gud som låter oss försonas med Honom, han gör det genom att ge oss möjlighet att tro på och ta emot Jesus som offrades på ett kors för att vi skulle få försonas med Gud.

Hur skulle vi kunna lägga till något till det som Gud redan gjort?
Hur skulle någon kunna påstå att Gud inte gjort allt utan att han eller hon behöver hjälpa Gud med det sista?
Nej, sola fide, tron allena gör att vi kan ta emot nåden, Gatia, det som ges oss gratis, fritt och utan krav.

Men hur är det då med Jakobsbrevet brukar de som predikar gärningar säga till mig. Står det inte: Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger:
”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.

Står det inte så, säger de.
Och svaret är att visst står det så, det står i Jakobsbrevet 2:14-18

Men de här verserna säger inte emot att vi blir frälsta av tron allena, de påpekar bara att vi inte blir frälsta av en tro som är allena…

Vad menar jag med det då?
Jo, tron är det enda som behövs, tron ensam
Men ensam, utan handlingar, är tron inte en hel tro.

Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
Precis som det står.

Om vi tror, om vi lever med och i Jesus så har vi en levande tro, och den levande tron gör att vi också har gärningar.

Gärningarna i sig själva frälser inte någon, men den som hävdar att han eller hon har en tro som frälser, och inte har några gärningar, kanske behöver ta sig en och två ordentliga funderare vad han eller hon har för tro egentligen.

Om vi möter en människa som fryser och svälter, vad gör vi då?
Säger vi ”klipp dig och skaffa ett jobb” eller försöker vi hjälpa människan vi möter?
Säger vi ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver?

Helt ärligt så är det en oerhörd risk för oss i den här delen av världen, i Sverige, att faktiskt tänka på oss själva främst. Hela vårt samhälle är byggt runt att vi ska göra det och att vår egen ekonomi är balanserad, att skog och hus är välskötta riskerar att bli viktigare än att alla människor har möjlighet att äta sig mätta varje dag, att alla har rätt till sjukvård eller att gamla, sjuka människor får leva sina sista dagar i ett land i fred tillsammans med sina barn.

Det tål att tänkas på tycker jag.
För oss alla.

Våra gärningar frälser oss inte, det är jag övertygad om, det säger bibeln, men våra gärningar kan visa oss vilken tro vi egentligen har och våra gärningar kommer förmodligen visa oss att vi har lite grann kvar att jobba med om vi ska kunna skryta med vår tro…

Paulus skriver i Romarbrevet 7:15-17 jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Och jag tror att många med mig kan känna igen sig i det han skriver.

Vi räcker inte till utan vi får inse att det som står i Romarbrevet 3:23 verkligen är sant: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud

Vi når inte riktigt ända fram helt enkelt

Men romarbrevet berättar också om något annat i verserna runt om 3:23. Jag läser 3:21-25 där det står: Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.

Det berättas om en rättfärdighet som vi får, får av Nåd, Gratis alltså, som gör att vi inte blir frikända trots att vi är skyldiga, utan rättfärdigheten gör oss oskyldiga, och försonar oss med Gud helt och hållet och denna rättfärdighet ges då av nåd till den som tror…

Ni ser hur allt hänger ihop ännu en gång.

Tro, nåd och frälsning.

Allt beroende av varandra och alla tre helt beroende av Jesus!

Det enda vi har är vår tro och Guds nåd och det är det vi får ta med oss ut i världen idag.

Det är det vi får vila i och det är det vi får hoppas på.

Amen

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s