Förtvivlan över sakernas tillstånd

Idag när jag min vana trogen slår på datorn och kollar Dagen och facebook så ser jag hur man på olika håll och på olika sätt hyllar gamla traditioner som vi med bibelns hjälp tagit oss ifrån.

Med biblens hjälp och med blicken fäst på Jesus har vi tagit oss ifrån så mycket konstigheter och för att vara ärlig, farligheter, men det verkar naggas i kanten.
Inte bara naggas i kanten utan huggas i småbitar.

Också vi kristna har fångats i tidens hets och söker andlighet, vilken andlighet som helst, bara det är andligt. Vi verkar inte bry oss om vad andligheten går ut på, så länge det är andligt.

Så länge någon kändis ställer sig upp och talar om andlighet är det bra och applåderas av alla, oavsett var den andligheten leder!

Var tog Jesus vägen?
Var tog trovärdigheten vägen?

Vet vi inte att vi har ALLT i vår Herre?
Vad söker vi efter? Vi har det ju redan!

Vi ser inte skogen för alla träd!
Svaret när man inte ser skogen är inte att lämna den, utan att öppna ögonen!

Vad var det jag såg?
Vad är det jag pratar om?

Jo, det första var artikeln: Katolska kyrkan växer – trots motstånd som till min stora förvåning gör 72% av de förmodat övervägande kristna läsarna glada. Man verkar inte bry sig värst mycket om alla de obibliska läror som katolska kyrkan lär ut.
Fast med lite eftertanke kanske man inte ska klanka ner på obibliska läror, de finns i alla samfund. Det vi som kristna inte bara bör, utan SKA reagera på är de ANTI-bibliska lärorna. Urskillningens gåva verkar bli svagare och svagare i de kristna leden.
Vi applåderar artiklar som denna, som pratar om andlighet och förlåtelse, men blunda för att Jesus inte nämns EN ENDA GÅNG!

Likadant är det när Birro hyllas av vänner och bekanta på facebook. Med risk för att stöta mig med mina vänner vill jag påpeka att Birro inte en enda gång skriver om Jesus! Han skriver om en odefinierad Gud, han skriver om ett par påvar, han skriver om katolska kyrkan och, hör och häpna, magiska möten. Men inte EN ENDA GÅNG skriver han om Jesus!

Läs själva!

Vi applåderar Birros uppkäftighet och katolska kyrkans andlighet och nöjer oss med det, istället borde vi skämmas!

Skämmas för att vi inte med ännu högre röst talar om Jesus.
Jesus, inte ”andlighet”, som vägen till evigt liv!
Jesus, inte ”kyrkan”, som vägen till frälsning!

Jesus ÄR vägen sanningen och livet, INGEN kommer till Fadern utom genom honom.

Dessutom är det BARA Jesus vi behöver. Vi behöver inte yoga, påvar, auktoritära kyrkostrukturer, odefinierad andligthet eller helgon, det vi behöver är Jesus!

Det roliga, eller tragiska, är att talet om Jesus oftast ses som fanatiskt och lite konstigt, medan ett lite mer gulligt och snällt tal om en mjuk andlighet, mysiga gubbar med roliga hattar, änglar och fina människor som gjort bra saker ses som radikalt och sunt.

Må så vara, då får jag väl vara fanatiker då… Men jag är i gott sällskap…

Annonser
Det här inlägget postades i Nyhetskommentarer, Undervisning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Förtvivlan över sakernas tillstånd

  1. David Wedegård skriver:

    Och jag tycker att du har fel.. Lika trångsynt som Birro är flytande…

    Fridens 🙂

    • Som sagt var.
      Att hålla sig till Jesus ses som lite obskyrt, eller trångsynt då, till och med av de som ska jobba inom kyrkan.

      Är inte Jesus vägen sanningen och livet?

      • David Wedegård skriver:

        ”till och med av de som ska jobba inom kyrkan” – tack, känner mig inte alls påhoppad!

        Jag förstår inte varför du ska ge dig på en person som uppriktigt skriver om sin tro i det offentliga? Att Birro skriver i en av Sveriges största tidningar om Gud är kontroversiellt, no doubt. Och vad tjänar kristenheten i Sverige på att du klankar ner på det han skriver, bara för att han är katolik. Det finns t.ex. många katolska biskopar i Sverige som jag anser är oerhört bra. Anser du seriöst att katoliker behöver omvändas till den ”rena” tron? Och vad bygger du på när du säger att ”vi kristna” springer efter vilken andlighet som helst, så länge det är andligt. Redovisa gärna dina källor på den uppgiften. Birro springer väl inte efter vilken andlighet som helst?

        Jag såg Birro på frizon, och det var ett bejublat framträdande. Birro är en sund vind genom det sekulära Sverige, där GUD inte är på agendan. Till och med Paulus pratar om att ge modersmjölk till de nyfödda, och jag kan dra det lite längre och säga att talet får anpassas efter situation. I mina samtal med människor som inte alls har någon relation till kristen tro eller kyrka så kanske inte jag heller nämner Jesus i första meningen. Här har vi en människa som skriver till hela Sveriges folk, troende, icke-troende, ateister, humanister osv osv. Jag hejar på med glatt mod och säger att det han gör är SKITBRA!! Jag blir mer upprörd av ditt inlägg.

        Och vill du då klassa mig som andraklassens-kristen så får du väl göra det. Jag står för min tro på Jesus, men anser mig inte ha hela sanningen själv. Andra traditioner och människor kan faktiskt bära på ett uns sanning som jag ännu inte tagit till mig. Jag tror på en enad kyrka där vi kan komma överens med varandra och respektera varandras olikheter, inte på en kyrka som kastar sten åt höger och vänster och säger att vi inte duger om vi inte gör på ett visst sätt, pratar på ett visst sätt och skriker ut Jesu namn så fort vi öppnar munnen….men jag kanske är konstig.

  2. Nu var det ju snarare så att jag reagerade på att du kallade min tro på Jesus för trångsynt, men låt gå för det.

    Jag kan ärligt säga att jag förvånas (och upprörs) över att kristna, inte bara du David, skriker om trångsynthet när man tar avstånd från andlighet som strider mot bibeln och istället hävdar att man ska hålla sig till Jesus.

    Det är fler än du som jobbar, eller ska jobba inom kyrkan, som anser att den som håller sig till Jesus och inget annat är trångsynt, så min kommentar var inte enbart menad åt dig, även om den ju var ett svar på ditt inlägg.

    Tråkigt att du känner dig påhoppad, det var dumt formulerat av mig och måhända en överilad reaktion på att bli beskylld för att vara trångsynt utan vidare förklaring.

    Jag ska försöka att låta bli att vidare uppröras av vad du anser att jag är och vad du lägger för åsikter i min mun och istället försöka svara på dina frågor, eller det som jag upplever är frågor.

    Du frågar: Anser du seriöst att katoliker behöver omvändas till den ”rena” tron?

    Vad som skulle vara den ”rena” tron och vem som skulle definiera den, det vet jag inte. Men jag anser att katoliker och andra (inklusive jag själv) som sysslar med som jag skriver ”anti-bibliska” saker behöver upphöra med det.

    Du frågar: Och vad bygger du på när du säger att ”vi kristna” springer efter vilken andlighet som helst, så länge det är andligt. Redovisa gärna dina källor på den uppgiften.

    Nu är väl detta knappast en faktauppgift som kan beläggas med vetenskapliga källor, vilket jag inte heller tror att du anser, men om jag ska ge dig ett exempel på vad jag menar så kan man ju nämna kyrkor som håller kurser i TM och liknande.

    Du skriver: I mina samtal med människor som inte alls har någon relation till kristen tro eller kyrka så kanske inte jag heller nämner Jesus i första meningen.

    Nej, det förstår jag, men vad nämner du då? Om du pratar om andlighet menar jag. Birro skriver om så pass ”vuxenmatiga” grejjer som katolska kyrkan, påvar och magiska möten. Om man kommit till den nivån i diskussionen borde Jesus ha en naturlig plats. Att som kristen tala om sin tro utan att komma fram till Jesus menar jag är aningens konstigt.

    Du skriver: Jag står för min tro på Jesus, men anser mig inte ha hela sanningen själv. Andra traditioner och människor kan faktiskt bära på ett uns sanning som jag ännu inte tagit till mig.

    Gott. Det behövs folk som tror på Jesus och står för det.
    Jag tror att om man träffar på någon som anser sig ha hela sanningen så har den personen per definition fel, och anser mig inte heller ha hela sanningen.

    Jag anser inte att jag är den enda med rätt att tolka bibeln, inte alls. Men jag vet ett samfund som påstår sig ha denna rätt…

    Det jag däremot anser är att vi faktiskt med bibelns hjälp kan avslöja ganska mycket av vad som INTE är sanningen. Vi kan också få oss till livs en del sanningar, som att Jesus är klippan som vår tro vilar på, att Han är vägen sanningen och livet.

    Jag kräver inte av någon att man måste leva ut sin tro eller andlighet på det sätt som jag själv gör, det vore ganska förmätet av mig att göra. Det finns sanningar i andra samfund som jag inget vet om, det finns vägar till och i tro som jag aldrig kommer ens ana vidden av men jag tror att om dessa vägar strider mot bibeln, om de leder till andra än Jesus, så är de inte sanna vägar.

    Jag ställde dig en fråga i mitt förra inlägg som du valde att inte svara på, jag vill formulera om den lite och fråga: När Jesus sa att han är vägen sanningen och livet och att ingen kommer till fadern utom genom honom, ljög han då?

    • David Wedegård skriver:

      Ditt svar på mitt svar gillar jag mer Lennart. Det finns spår av ödmjukhet i det vilket jag saknade från ditt allra första blogg-inlägg. Jag har också en tendens att bli ganska aggressiv när jag möter saker jag inte förstår, och i den här frågan förstår jag dig inte. Det var säkert dumt att kalla dig trångsynt och jag ska förklara vad jag menar.

      Med trångsynt menar jag: Att de som kallar sig kristna och som på något sätt ser sin exklusivitet i det har ibland en tendens att gradera hur troende man är beroende på hur mycket man talar om Jesus. Och det är precis det jag fångar upp från ditt första inlägg. Jag tror inte att det tjänar ett gott syfte för oss kristna, varken du eller jag, att ge sig på personer som öppet talar om sin tro i syfte att öka förståelsen i allmänhet, vilket jag anser att Birro gör. Det känns så onödigt att bli arg på en sådan sak. Jag anser att det finns betydligt värre saker i vårt samhälle att skriva något om. Kritiken mot Birro är missriktad och är slöseri med energi. Du får ha dina åsikter i frågan, men jag tycker du slösar bort energi på fel saker. Bra Lennart, håll dig till Jesus med all rätt men döm inte människor som inte nått din nivå.

      Du skrev i ditt första inlägg att det fanns risk att du stötte dig med dina vänner, vilket var fallet med mig. Du skrev att jag borde skämmas, men det gör jag inte för att jag ser positivt på Birro. Din kritik av Birro blev en kritik mot mig. För det var det du upprördes mest över, kristna som inte tar Jesus på allvar och som springer efter vilken andlighet som helst så fort det är en känd person som höjer rösten för andlighet. Jag springer inte efter vilken andlighet som helst men jag ser positivt på Birros uppgift i vårt sekulära samhälle.

      Birro är poet och jag tror du läser ordet ”magiskt” lite för bokstavligt. Jag skulle också kunna använda mig av ordet magiskt för att beskriva till exempel en konsert som jag varit på. ”Det var en magisk konsert”. Utan att för den delen mena en ockult upplevelse. När Birro skriver att det var magiskt när två miljoner unga människor bad tillsammans med påven i stillhet och du ser negativt på det, kan jag ställa mig lite frågande till din inställning till katolska kyrkan. Därför undrar jag hur din syn på katolska kyrkan är, men det kanske är ett helt ämne för sig.

      Jag anklagar inte Birro för att han inte skriver om Jesus just därför att han skriver i en av Sveriges största tidningar. Och det är faktiskt ganska nytt att han skriver om tro överhuvud. Om han gav sig ut som en ung Ulf Ekman och stojade hade hans röst snart tystats av majoriteten, de som läser och de som ger ut. Vem vet, kanske kommer det en krönika signerad Birro där han skriver om Jesus.

      ”Jag kräver inte av någon att man måste leva ut sin tro eller andlighet på det sätt som jag själv gör, det vore ganska förmätet av mig att göra. Det finns sanningar i andra samfund som jag inget vet om, det finns vägar till och i tro som jag aldrig kommer ens ana vidden av men jag tror att om dessa vägar strider mot bibeln, om de leder till andra än Jesus, så är de inte sanna vägar.”

      Här är din ton mycket mer ödmjuk och jag önskar att den varit det redan i ditt första inlägg. Men för att dra mig till minnes har jag kommenterat ytterligare en av dina inlägg här på din blogg. Den handlade om din kamp med frågan om Israel, och då som utvalt folk. Här ser jag inget spår av dina frågor i den frågan. Är Jesus DEN ENDA vägen? Speciellt då i fråga om judarnas förbund med Jahve. Här kanske jag då är mer inklusivist än exklusivist. Hoppas det gav svar om din fråga till mig.

      Mitt enda tips är att vara lite mer ödmjuk framöver så slipper du att stötas med dina vänner.

      • För att förtydliga så skriver jag i mitt svar till dig inte något som motsäger mitt första blogginlägg.
        De flesta saker du upprörts över verkar ha varit saker som du själv tolkat in och åsikter som du lagt på mig, som till exempel att jag skulle ha klassat dig som andraklassens kristen. Det har jag aldrig gjort och det skulle aldrig falla mig in att göra något sådant. Vem är jag att döma eller bedöma?

        Ifrågasätta har jag däremot all rätt att göra och den rätten kommer jag fortsätta ta mig. Om någon säger sig vara kristen och aldrig talar om Jesus så kommer jag ifrågasätta det. Om jag har fel och bemöts med sakliga kommentarer kanske jag ändrar mig, men om jag ändrar mig eller inte spelar ingen roll för det är ändå inte min sak att döma.

        Du verkar vilja anklaga mig för att gradera hur kristen man är beroende på hur mycket man talar om Jesus… Jag skriver inte detta någonstans i mitt blogginlägg och att dra likhetstecken mellan prat om Jesus och hur kristen man är… Ja då skulle ju till exempel Thomas Di Leva vara mer kristen än de flesta i våra församlingar och hans andlighet stämmer såvitt jag kan se inte in på någon definition av kristen tro.

        Att sedan ”ge sig på” de som öppet talar om sin tro…
        Varför skulle man inte få göra det? Är all tro och prat om tro av godo? Birro, Di Leva och John Travolta är tre exempel på personer som alla har relativt stort utrymme i våra stora media, men jag anser inte att den andlighet de står för nödvändigtvis är kristen, främjar kristendomen eller ens alla gånger sund, bara för att det talas om andlighet i media.

        Jag menar att Sverige är vidöppet för andlighet av olika former, vi är inte alls så sekulariserade som många vill tro, utan suger i oss alla former av andlighet som svampar. Som kristen tror jag att den enda andlighet vi behöver finns hos Jesus och propagerar för den.

        Om jag inte har rätt att propagera för Jesus, vad är det då för yttrandefrihet, vidsynthet och öppenhet? (I motsats till min påstådda trångsynthet då alltså)

        En annan sak som du skrev och som jag undrar över var ”Bra Lennart, håll dig till Jesus med all rätt men döm inte människor som inte nått din nivå.”
        Jag skriver i mitt blogginlägg för det mesta (har inte dubbelkollat så jag törs inte skriva alltid) i vi-form. Jag menar att VI ALLA behöver bot och bättring.
        Jag menar att VI ALLA behöver skämmas för att vi inte talar mer om Jesus, inte bara du David.

        I begreppet ”VI ALLA” inräknas också förhoppningsvis jag.
        Jag är en syndare och har inte rätt att döma andra, hur mycket syndare de än är, men jag kan inte heller säga att bara för att jag själv är syndare så är synden OK och behöver inte förändras.

        Du tar upp två saker som jag gärna vill bemöta, men kanske inte gå in i detalj på här i kommentarerna. Kanske blir det fler blogginlägg om just detta, annars får vi ta det i mellanrummet på THS.

        När det gäller Judarnas förbund med Jahve så slår du huvudet på spiken med din kommentar. Det är en del av kärnan i min fråga som du tar upp här. Behöver judarna bli frälsta? Behöver judarna Jesus? Om inte, varför kan vi inte alla bli judar istället då? Vad har i sådana fall Jesus och hans död på korset för betydelse?
        Jag tror på bibeln i detta avseende och har kommit fram till min slutsats, men är nyfiken på andras.

        När det gäller min syn på romersk katolska kyrkan så kan jag i korthet säga att jag är kritisk till många av de läror som finns dör och att jag ifrågasätter de läror man förväntas acceptera om man vill bli medlem, eller ens samarbeta med dem.
        I katolska kyrkan finns det läror som inte bara är obibliska, utan rent av anti-bibliska och det menar jag är ett problem, särskilt som en presumtiv medlem behöver underkasta sig annat än bara Jesus. Själv är jag tex inte välkommen då jag tror att vi blir frälsta av nåden allena. En sådan åsikt som min leder till exkommunikation… How’s that for ”trångsynt”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s