Vad bör göras?

Idag 2011-08-21 höll jag denna predikan på Harnäsgården i Ludvika:

Jag slutade förra söndagens predikan med att säga att jag tror vi behöver satsa på 200% i våra kyrkor, att vi skulle gå in för BÅDE en helhjärtad tro och ett helhjärtat engagemang i våra gärningar och jag lovade att jag skulle prata om hur vi skulle nå dit i predikan idag.

Idag, som är den sista söndagen jag predikar i Ludvika den här sommaren, har jag därför gett den lite ambitiösa titeln: ”Vad bör göras?”

Jag ska redan så här i början tala om att jag inte varken tänker, eller tror att jag kan, ge ett facit på hur allt ska gå till, om jag hade trott mig ha det så hade jag per definition inte varit att lita på alls.
Däremot vill jag dela med mig av lite tankar och visioner om hur jag ser att man KAN vara kyrka och församling.

Ni är ju just nu mitt i ett arbete där ni själva drömmer och funderar över hur ni ska leva ut er kallelse att vara församling, det är ett viktigt arbete, ett stort arbete, men samtidigt ett arbete som kan ge stora belöningar på olika sätt.

Ta chansen att vara med i det nya, att vara med i förändrings arbetet, att vara med i utvecklingen. Be, fundera, klura och skriv ner dina tankar och lägg dom i burken här framme.

I det arbetet vill jag försöka ge er lite tankar att fundera på, kanske inte färdiga tankar, men de kan vara något att börja med och de kan också vara något att förkasta, men också att säga nej till mina tankar, till det jag presenterar är att vilja något annat, det är att ha en önskan till något och om det jag säger kan få någon eller några att formulera också varför ni INTE tycker som jag, så blir jag glad!

För precis som jag sagt tidigare så är ert jobb som hör på mig idag, enligt bibeln själv, att ifrågasätta och pröva det som sägs och ta vara på det som är gott.
Idag skulle jag vilja göra ett litet tillägg, en förklaring, till det och det är att ni ska använda bibeln för att se om det jag säger håller måttet. Använd era biblar för att ifrågasätta mig, det mår både jag och ni bra av, då lär vi oss tillsammans och kan växa i tro tillsammans.

För att försöka reda ut vad som bör göras skulle jag vilja titta lite på de två delarna som jag lyft fram nu i sommar: Tro och Gärningar.

Som jag redan tidigare sagt, så menar jag ju i likhet med klassisk protestantisk och biblisk kristendom att det är tron som är grunden för allt. Utan tro ingen frälsning, Tron och nåden är det som frälser oss, varken mer eller mindre, det är det första.

Det andra är att bibeln är lika tydlig med att OM man TROR, så följer det gärningar på den tron, annars är det helt enkelt inte någon levande och frälsande tro vi har.

De två områdena tror jag alltså man kan dela in det mesta vi sysslar med i kyrkan i. En del saker kanske hamnar någonstans mitt emellan, men i grova drag tycker jag det funkar och inom de områdena tänkte jag då se vad som bör göras.

Vi börjar med tron, som ju kommer första och ligger till grund för allt.

Jag tror att vi längtar efter väckelse, jag tror att vi längtar efter att se fler och fler komma till tro och bli frälsta och jag vet att vägen dit är genom tron. En stark tro på Jesus Kristus och därför tänker jag påstå något så radikalt och nyskapande som ”Det var bättre förr”…
”Det var bättre förr”

Ja, tänk det tror jag i vissa avseenden att det var.
Och vet ni vad som var bättre?
Vet ni vad vi ska ta efter?

Ja det är inte det vi först tror.
Vi brukar säga ”så har vi alltid gjort”, eller ”så har vi aldrig gjort” och liknande.
Ni känner säkert igen det om ni är ärliga, men det roliga är att förr, när det var väckelse, det som vi längtar efter, det som vi vill ta efter…

Ja då var det ingen som sa ”så har vi aldrig gjort förr” utan då tänkte man nytt.

Det som var bättre förr och som vi ska ta efter är alltså inte alla traditioner och vanor, dom kan vi med fördel göra oss av med, nej det som födde frikyrkan, det som födde väckelsen, var nytänkande… På DET sättet var det bättre förr, man tänkte nytt, och det är något vi kan ta efter.

Men vad har det med tron att göra då?
Jo nytänkandet var ofta fokuserat på just tron.
Man övergav det gamla, man övergav traditioner, vanor och annat och fokuserade på Jesus.
Allt vi bygger upp, alla ”måsten” vi tänker oss, det hade de förr också, men de tänkte runt det, det tänkte bort det och sökte istället den Levande Guden i Evangeliet.

De tog bort det som kallades ”utanpåverk” och fokuserade på tron, på att lära om tron och den de trodde på, på Jesus.

I varje väckelse inom kyrkan, genom HELA kyrkohistorien, har man gått tillbaks till tron på Jesus, det har om och om varit det viktiga och man har tagit bort onödiga traditioner. Med tiden har man ändå alltid byggt upp traditioner igen, i början kvävdes väckelserna av en stark kyrklig centralmakt med sina traditioner, men också i reformationens kyrkor har vi skapat oss traditioner som ofta skymmer evangeliet.

Våra samfund föddes ur en protest mot Svenska Kyrkan och det som upplevdes som onödiga traditioner och påhitt, man fick inte göra si eller så, och därför tänkte vi nytt och fick väckelse. Men handen på hjärtat… Hur står det till med oss idag? Var sitter motståndet mot att tänka nytt? Vem är det som säger att vi inte för göra si eller så? Kommer det utifrån, eller är det våra egna traditioner?

Jag lämnar den frågan öppen och vänder tillbaks till tron.

En sak som gäller tron som de gjorde förr och som jag är helt övertygad att vi kan och ska ta efter, ja som jag tror är helt avgörande att vi tar efter, är att man återvänder till evangeliet, man återvänder till Källan, till Jesus och de enda tillförlitliga texter vi har om honom och de första kristna, bibeln.

Jag möter ofta när jag är ute och predikar att vi måste ha öppna kyrkor och att vi måste ha en ökande acceptans och det kan jag till 100% hålla med om men jag frågar mig vad vi ska ha en öppenhet för och vad vi ska ha en acceptans för.

Öppenhet är viktigt, öppenhet är avgörande, utan öppenhet kan ingen ny människa komma in i kyrkan och komma fram till Jesus.
På samma sätt är acceptans viktigt. Om vi inte kan acceptera människor, som de de är, med fel, brister och allt, och visa det, så skrämmer vi med stor sannolikhet bort dem från det enda som kan rädda dem, Jesus.

Men öppenheten och acceptansen kan inte tillåtas att innebära att vi kompromissar bort Jesus!
När det gäller Jesus som Herre och Frälsare måste vi som kristna vara fullständigt kompromisslösa!

Det finns liksom ingen orsak att få in nya människor i kyrkan utan Jesus, för det enda vi har att erbjuda som inte hembygdsföreningen eller sportklubben lika gärna kan erbjuda, det är Jesus.

Utan evangeliet, utan Jesus blir vi bara en trivselförening och därför menar jag att vi aldrig, aldrig, aldrig får kompromissa bort evangeliet och Jesus.

Om vi håller oss till evangeliet så kommer vi helt säkert att stöta bort människor som söker en gemenskap, men gemenskaper finns det fler att söka sig till om det är gemenskap som är det viktiga, men Jesus finns det bara en.

På samma sätt var det förr, under de väckelser vi säger oss längta efter. Stora delar av befolkningen tog stora steg bort från samfunden när evangeliet predikades, men de växte ändå, för när sanningen predikas, när evangeliet predikas rent och klart så kommer människor till tro!

Därför säger jag också till er att ni ska ifrågasätta och döma det jag säger efter bibeln, inte efter något annat, för det är det vi har att rätta oss efter, inte efter vad som ”känns bra”, vad ni själva praktiskt kan fixa eller vad som ”funkar” att säga inför grannskapet och omvärlden.
Jag förstår dom argumenten, men viker mig inte för dom.

Då är det inte evangeliet som är i centrum, inte Jesus, utan något annat som får stå i centrum.

Idag har vi blivit så ivriga att inte stöta oss med folk att det till och med är de som inte ens tagit emot Jesus ska få diktera och förklara vad evangeliet säger!

Nej vår tro, den tro som frälser, är en tro på Jesus Kristus som Herre och frälsare, varken mer eller mindre.

Det är inte en bekväm tro
Det är inte vilken tro som helst, vad som helst duger inte att tro på.

”Jag är vägen sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Det är ganska tydligt, det är hårt och det är kompromisslöst och det var Jesus som sa det.

Hos Jesus finns frälsningen och det är den tro måste bygga församlingen på, det är den tron vi måste stärka och det är den tron som håller ända in i evigheten.

……………

Gärningarna då?

Jag har pratat en hel del om dom också, gärningar som kommer av tro, gärningar som styrs av, dikteras av och nästan tvingas fram av tron på Jesus.

Ja, de finns där, de finns som ett resultat av tron, ja som en del av tron nästan, och det tror jag då att vi måste acceptera och bejaka.

Vi kan inte ha en ren klar och tydlig tro utan gärningar och jag menar att bibeln är tydlig med detta.

Jag har pratat om Jesus målgrupp som han själv presenterar på många ställen i bibeln, inte minst i Lukas 4:18-21. Jag har pratat om de fattiga, fångna, de blinda och de förtryckta som får glädjebud i och med Jesu ankomst till världen!
Jag har pratat om hur profeterna före Jesus har identifierat samma målgrupp och hur de som skrev breven efter Jesus också de identifierade samma målgrupp.

Så även om det känns lite obehagligt att vissa personer är mer föremål för Jesus omsorg än andra och därför bör vara det för hans församling har mer omsorg om, alltså även om det känns obehagligt att just jag inte tillhör den målgruppen, så får vi nog lita på bibeln och Jesus i det avseendet också.

Är det orättvist? Kanske, men vad säger Jesus? ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” i Matteus 9:12

Men hur är det då.
Älskar inte Jesus alla?
Är inte evangeliet för alla?
Självklart är det så!

Men om vi tänker ett steg till, bortom oss själva, så ser i att i Guds rike finns utrymme för både svaga och starka. I visionen om befrielse för de förtryckta finns också förtryckaren med så att säga.

Se på Sackaios, tullindrivaren som klättrade upp i trädet ni vet. I samma ögonblick som han kom till tro och handlade utifrån den tron, i det ögonblick han blev en befriare istället för en förtryckare, ja då blev också han befriad.

När den förtryckte slutar vara förtryckt, när han blir befriad från förtrycket, så blir också förtryckaren befriad från det onda i att vara förtryckare.
Evangeliet befriar alla, det finns plats för alla i Guds rike, men det finns de som behöver mer omsorg än andra. Och det kan vi varken neka till eller blunda för.

Kanske är det så att vi i vår del av världen, i vårt samfund, i våra församlingar, nog till största delen består av relativt välbärgade människor. Vi kanske får ta Jesus kallelse från den sidan, vi får vara den starke som ska lyfta upp den svage, vi får vara den rike som ska dela med sig, vi få bli befriade från att vara förtryckare genom att ta avstånd från allt vad förtryck heter.

Är vi beredda på det?
Är vi beredda att faktiskt lyfta upp den svage, att genomföra verkliga förändringar, att faktiskt avstå från vårt eget överflöd, vår egen rikedom, för att förändra världen till Guds ära och Hans rikes framväxt?

Jag vet inte, men det är i alla fall en fråga som vi alla med största allvar behöver ställa oss själva.
Är jag beredd att ge upp något för Guds rike?
Vad är jag beredd att göra?

På vilket sätt visar mina handlingar och mitt liv min tro?

………….

Ja detta kanske kan få sammanfatta och förklara lite av hur jag tänker runt tro och handlingar, men titeln för idag var ju ”Vad bör göras?” och då får jag väl presentera någon slags förslag på hur man går vidare, hur man liksom når de där 200% som jag pratat om, eller åtminstone börjar närma sig dom…

Som jag sagt tror jag inte att jag har hela sanningen, inte att jag har den enda vägen, eller alla svar, men jag har ju mina teorier…

Så ”Vad bör göras?”

Om vi börjar med tron så tror jag att det första som bör göras är att återvända till Jesus, att återvända till evangeliet. Vi behöver stärka vår tro och vi behöver veta vad vi som kristna tror på och det ser jag att man kan göra främst genom tre vägar:
Studera bibeln, själv och genom undervisning
Be själv och tillsammans
Gemenskap fokuserad på Kristus

Det kan så klart finnas andra vägar att öka sin tro, att bli fastare i sin tro, än dessa, men jag tänker att vi kan få ledning av de första kristna och hur de gjorde och då framträder de här sakerna ganska tydligt, vi kan se i apostlagärningarnas början att just dessa tre saker var i fokus när det gäller tron.

I apostlagärnignarna får vi också lite ledtrådar till vad som bör göras, hur våra gärningar som församling borde se ut, vad vi har att sträva emot och om jag skulle försöka mig på att identifiera tre saker när det gäller gärningar så skulle jag säga:
Göra sig av med överflöd
Dela med sig
Ta hand om de minsta (ni minns målgruppen)

Detta är vad jag tror bör göras och jag tror att om vi börjar gå den vägen, om vi börjar följa Jesus mer och mer i tro och gärningar, så kommer vi också att bli ett vittnesbörd för hela världen och många, många, kommer komma till tro.

AMEN

Annonser
Det här inlägget postades i Ludvika, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s