Både och… Igen…

Predikan på Harnäsgården 2011-08-14

Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

Detta var från Jakobsbrevet 2:18-20 och det var det jag slutade med förra veckan och som jag på något sätt påstod kunde förklara den röra jag ställt till med i mina två förra predikningar.

Jag tänkte börja med att presentera röran först, så ska jag sedan försöka förklara hur jag tänkt mig att få ihop det.

Förförra söndagen pratade jag ju om ef 2:8-9 Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Just detta att hela frälsningen handlar om tron, tron på Jesus Kristus som Herre och frälsare är hela saken, allt vi har att hoppas på är nåden genom att vi tror på Jesus.

Inget vi gör, inga handlingar eller gärningar kan lägga till eller dra ifrån till den nåden, till vår frälsning.

Det finns gott om exempel på hur tron ställs i fokus, hur ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” som det står i hebreerbrevet 11:1

Den predikan slutade jag med att lägga till vers 10 till efesierbrevet 2:8-9 och i tionde versen står det: Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Förra söndagen pratade jag om vers 10 kan man säga, om alla de gärningar som vi förväntas göra och konsekvenserna av våra handlingar, snarare än vår tro och jag tog Jesu egna ord i Matteus 16:27 som exempel: Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

Så visst har gärningarna betydelse, precis som jag sa förra söndagen, det kan vi inte neka till, och i bland annat Jesu ”programförklaring” i Lukas 4:18-21 får vi reda på vilken som är målgruppen för de goda gärningarna när Jesus pratar om ett glädjebud till de fattiga […]befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Samma ”målgrupp” kommer tillbaks gång på gång i både gamla och nya testamentet, till exempel i Jesaja, eller i Matteusevangeliet, så målgruppen har också betydelse.

Så röran jag skapat för mig själv att reda ut är då dels att vi är frälsta genom tron, av nåd, och att vi inget kan lägga till eller dra ifrån till den nåden och frälsningen, vad vi än gör och dels att vi kommer bedömas utifrån våra gärningar…

På något sätt verkar det här motsägelsefullt vid första anblicken.
Ibland är tron det viktiga och ibland gärningarna.

Men jag menar att det inte är motsägelsefullt, utan att det hänger ihop på ett logiskt och naturligt sätt.

Guds ord säger inte emot sig själv och vi kan förstå bibeln med hjälp av bibeln.
Luriga ställen i bibeln kan förstås genom ställen som är mindre luriga helt enkelt.

Min brasklapp i detta är också att även om jag är övertygad om detta, så har JAG inte alla svaren, JAG kan inte förklara allt, men jag tar emot i tro och jag tror att jag också till viss del förstår vad jag läser i bibeln.

Sedan vill jag också påminna er om er uppgift i den här predikan…
Ni ska ifrågasätta det jag säger!
Pröva allt och behåll det som är gott!
Det är det bibliska och det är det vi ska hålla oss till.

Med det sagt så tänkte jag då försöka mig på att reda ut det som verkar vara tokigt och motsägelsefullt, tro och gärningar och jag vill börja med att upprepa det jag började med ifrån Jakobsbrevet 2:18-20: Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

Detta tycker jag är ett utmärkt exempel på hur tro och gärningar samverkar, det visar också, tycker jag på den inbördes ordningen på tro och gärningar.

Jakob säger först ”Jag har tro” och sedan ”och jag har gärningar”

Genom gärningarna kan man SE tron.
Gärningarna i sig själv har självklart betydelse, men det är som bevis för tron som de fyller sin största funktion.

Eller för att säga det på ett annat sätt: Har man tro, så följer det också goda gärningar med den tron.

På samma sätt verkar det vara i efesierbrevet, som jag haft med flera gånger: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Inte heller här skiljs tro och gärningar åt utan det ena följer på det andra, inte nödvändigtvis i tiden, men i betydelse.

Själv gjorde jag goda gärningar långt innan jag blev kristen, gärningar som ingen kristen skulle behöva skämmas för, men jag blev likväl inte frälst förrän jag kom till tro på Jesus och den tron får mig att fortsätta göra goda gärningar, om än allt för få och otillräckliga.
Utan Jesus ingen frälsning. Oavsett gärningar. Det ÄR tron som frälser.

Eller som jag sa: För den som svälter så spelar det ingen roll om maten kommer från någon som tror eller inte, men för den som ger maten spelar det roll, för utan tro finns ingen frälsning, hur god gärningen än är. Det är min fasta övertygelse och tills någon visat mig något annat i bibeln, så kommer jag fortsätta tro det.

Tron är det viktiga, tron är det som frälser, tron på Jesus Kristus, men hur ska vi kunna säga att vi tror på Jesus, att vi tror på Hans namn och Hans bud om vi inte följer dem?

Därför kan man säga att gärningarna visar på tron, precis som Jakob och Paulus skriver.

Om vi tror, om vi har en tro som frälser genom nåden, så gör vi också goda gärningar!

Gärningarna är hela tiden kopplade till tron, beroende av tron, och det är också så jag läser eller tolkar att vi ska bedömas efter våra gärningar.

Det är för vår skull det kommer ske på det sättet, för vi kan omöjligt se vår tro, vi kan omöjligt visa på, eller hävda, vår tro utom på ett enda sätt; Genom våra gärningar och därför går Gud oss tillmötes och ser på dessa gärningar, som kommer av tron, när han bedömer och dömer oss.

Därför kan man också lugnt påstå att det är tron som frälser oss, inte gärningarna. Gärningarna blir bara liksom ett mått på tron, ett bevis för oss själva och för andra att vi tror. Gud ser in i våra hjärtan och ser vår tro eller otro så för Hans skull är det inte vi behöver gärningarna, utan för vår skull, för att vi själva ska kunna förstå vår tro och hålla den levande.

Eller förstå vår otro också för den delen. Kan vi säga att vi tror på Jesus om vi inte följer Hans bud? Kan vi påstå att vi har en tro som frälser om vi behandlar de svaga illa? Om vi sätter oss själva före alla andra? Om vi sätter ekonomisk vinst före människors väl?
Om vi ser på våra egna handlingar mot de minsta som är Herrens bröder, de som är ”målgruppen” för hans verk här på jorden, ja då kan vi också se vår egen tro och om den håller måttet….

På samma sätt är det ju med försoningen, Jesu död på korset. Gud behövde inte ett offer för sin skull, Jesus dog inte för Guds skull, utan för vår skull. För att vi skulle kunna försonas med Gud, inte tvärt om.

För att ta till oss Guds nåd behövde vi ett offer, ett slutgiltigt offer, men vi kunde inte själva och därför gjorde Gud det åt oss, betalade för att vi skulle få ta emot, och på samma sätt är det med tro och gärningar.

Gärningarna är för vår skull, för att vi ska kunna se vår tro och ta emot nåden och därför blir det ett ”både och” som är svaret, inte ”endera eller”.

Vi behöver både tro och gärningar, inte endera tro eller gärningar.
De hör ihop.

Teorierna om tro och gärningar har varit många, och jag inbillar mig inte att min predikan här idag skulle få stopp på nya teorier, för jag tror nämligen inte att vi människor varken ska eller kan förklara Gud fullt ut.

De här teorierna om tro och gärningar har ändå lett fram till olika saker, allt från teorier om att det är gärningarna i sig som är nödvändiga för frälsningen, inte tron, till att man klarar sig helt utan gärningar, bara man har tro.
Så lösningen har alltså varit endera eller, och det har ni förstått att det tror jag inte är vägen framåt.

Jag tror inte heller att den gyllene medelvägen, där man försökt balansera tro och gärningar mot varandra i någon slags 50-50 fördelning, är vägen framåt.

Nej jag tror att inget annat än ett ”både och”, alltså 100% tro och 100% gärningar, är rätt väg att gå. Jag tror inte vi kan nå dit direkt, vi kanske aldrig når dit, men jag tror att det behöver vara vårt mål.

Vi behöver sträva efter att mer och mer helhjärtat följa Jesus, att stärkas i vår tro, och allt eftersom vår tro stärks, så märks det också på våra handlingar.

Jesus vill inte att vi ska vara halvhjärtade i vår tro och han sa själv ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”, det kan vi läsa i Lukas 9:62

Ja….

Ungefär så tror jag att lösningen på mitt problem kan se ut. ”Både och”…
Stark tro och helhjärtat engagemang, varken mer eller mindre…
Men hur når man dit? Om det inte bara ska vara tomma ord måste det ju gå att nå 200%.
Kan man det?

Ja det är ämnet för nästa söndags predikan som jag gett överskriften ”Vad bör göras?”

Annonser
Det här inlägget postades i Ludvika, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s