Att göra Guds vilja

Idag (2011-08-07) tänkte jag pröva något annorlunda.
Jag lägger ut predikan 45 minuter innan jag håller den…

Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Där var det vi slutade förra söndagen, med efesierbrevet 2:8-10

Vi talade om hur det är tron som frälser och att gärningarna inte kan lägga till eller dra ifrån ett enda dugg. Men hur är det med de där gärningarna egentligen.

Är gärningarna helt oviktiga?

Vi läser Matteus 25:31-46
När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Ja, när man läser detta så blir det ju tydligt, väldigt tydligt, att våra gärningar är avgörande för hur det en dag till sist kommer gå, eller hur?

Gör vi rätt saker, så går det bra.
Gör vi fel saker så går det mindre bra skulle man kunna säga…

Det finns ytterligare ord av Jesus som pekar på samma sak:
Matteus 16:27 Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

Uppenbarelseboken 2:23 jag är den som rannsakar njurar och hjärtan och som skall ge var och en av er vad hans gärningar är värda.

Så trots att jag sa att det är tron som frälser och gärningarna gör varken till eller från för frälsningen så kan jag ju inte med “bästa viljan i världen” som vi brukar säga hemma, påstå att gärningarna inte har någon betydelse alls. Inte ens Paulus som ju brukar vara den som oftast tas till vittne när det gäller att gärningar inte har någon betydelse skriver så här i Romarbrevet 2:6-8 Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten.

Så visst kan man känna sig ganska trygg när man påstår att gärningar är viktiga, vi har ju ord från Jesu mun som visar på just det, hur allvarligt och viktigt det är.

Att vi är menade att göra goda gärnignar om vi hör till Jesus, ja det säger han själv i Johannes 14:12 Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.

Och det är inte bara just dessa verser som tydligt visar på gärningarnas betydelse, utan det finns gott om dem. Inte minst Jakobsbrevet är ju känt för att lyfta fram gärningarna och vi kan läsa uppmaningen i 1:22 att: Bli ordets görare, inte bara dess hörare

Alltså vi ska göra något av det Gud säger till oss, inte bara sitta och lyssna lite förstrött i våra kyrkbänkar. Det är meningen att det ska bli något i våra församlingar av allt det här pratet också…

Jag tänkte ta några ytterligare exempel på hur gärningar har en central plats i den kristna församlingen
I Hebreerbrevet kan vi läsa att mitt i församlingens kärlek finns gärningarna, i 10:24 står det Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar,

Också våra bibelstudier har som mål att förbereda oss för goda gärnignar, i alla fall om man får tro andra timoteusbrevets beskrivning av bibeln i 3:16-17: Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.

Ja, jag tror att jag på något sätt kunnat visa för er att gärnignar är viktiga.
Åtminstone hoppas jag att jag har visat att de inte är oviktiga.

Men några frågor återstår ändå och en av dem är vilken slags goda gärningar är det vi förväntas utföra?

Det är klart att man kan gå omkring och vara allmänt snäll och försöka göra så lite dumheter som möjligt, att sköta sig själv och… ja vi kan väl säga “strunta” i andra och ge lite extra i kollekten ibland.

Visst kan vi det och det behöver inte nödvändigtvis vara fel, men jag tror inte att det är allt…

När det gäller goda gärningar och vad vi ska göra, så behöver vi börja i gamla testamentet. Tydligast syns det kanske hos profeterna…

Något som alla profeter har gemensamt är hur de testar om Israel har det ställt med Gud.
Vilken relation landet och folket har med Gud, och vet ni hur de gör det?

Jo, genom att se hur de behandlar de svaga i samhället!
De fattiga, sjuka, änkorna och de faderlösa.
Om landet tar väl hand om de svaga och utsatta, ja då har de också en bättre relation med Gud.

Från gamla testamentet tar vi klivet in i nya, till Lukas 4:18-21 och det som liksom är Jesus programförklaring, det som han inleder sitt verk med och det är i Nasarets synagoga där han säger:
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Lägg märke till att samma grupp av människor är i fokus i Jesu tal som hos profeterna, ja han till och med citerar Jesaja när han ger sin programförklaring och det är de fattiga, fångna, de blinda och de förtyckta som får glädjebud i och med Jesu ankomst till världen!

Sedan kan vi titta lite på den text som jag läste ur Matteus 25, lite längre fram i Jesu vandring på jorden och i det talet kan vi finna de hungriga, de törstiga, de hemlösa, de utan kläder, de sjuka och de fängslade…

Som ni ser skiljer sig inte målgruppen för de goda gärningarna så värst mycket åt mellan evangelierna, eller ens mellan gamla och nya testamentet!

Inte heller i breven efter evangelierna tycks det ha blivit någon ändring i hur Guds folk, de kristna, förväntas bete sig och mot vem. Jag läser från Jakobsbrevet 2:14-17 Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

Vad ska vi göra av detta nu då?

Vi vet att vi inte bara kan strunta i gärningarna, det är i alla fall min fasta tro, och vi vet åtminstone till viss del vilka vi ska göra goda gärningar mot.

Så vad gör jag av det här?
Vad gör du av det här?
Vad gör vi tillsammans, som församling, av det här?

Spännande frågor att ställa sig och kanske till och med viktiga?
Jag tror de är viktiga att inte bara fråga sig, utan också att handla utifrån.

Det finns en liten burk här framme, som inför församlingsfesten ska fyllas med tankar, drömmar och önskningar. Kanske kan det som kommit fram här idag inspirera dig att skriva en fråga eller en idé att lägga i burken för att påverka Högbergskyrkans framtid?

Men hur var det med förra predikan, den om tron allena, tron som är det enda som frälser oss och att gärningarna varken gör till eller från för den frälsningen…

Hur ska han ha det den där tokiga värmlänningen?
Ska han ändra allt från ena söndagen till den andra?

Ett svar på den frågan kan vi finna i Jakobsbrevet 2:18-20 Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

Jag kommer förklara närmare vad jag menar nästa söndag, man kanske är det så att titeln på predikan, som är ”både och…” är en liten ledtråd.

Så tills nästa söndag får vi gå i frid och tjäna Herren med våra goda gärningar mot de som är Hans minsta bröder, och vi får göra det i glädje!

Amen.

Annonser
Det här inlägget postades i Ludvika, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s