Sola Fide

2011-07-31 Predikan på Harnäsgården

Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.
Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Så står det i efesierbrevet 2:8-9

Visst är det underbart!
Tron frälser oss, tron på Jesus Kristus, och inget vi gör kan dra ifrån eller lägga till till nåden.

Inga handlingar vi gör hjälper oss bli frälsta, utan hela frälsningen handlar om tron och nåden.

Just detta var en väldigt viktig del när de protestantiska kyrkorna bildades, att man vilje följa bibelns ord om att tron och inte gärningarna var det viktiga, att man ville följa bibeln istället för en auktoritär kyrka och då blev just detta att tron är det som frälser oss, inte gärningarna, viktigt att framhålla.

Tidigare hade man kunnat, genom att göra olika saker, köpa sig fri från skärselden. Man kunde betala pengar till kyrkan, besöka heliga platser, se på reliker efter helgon eller något annat och då räddades man, frälstes, eller fick en lite kortare tid i skärselden, purgatorium.

När man började läsa bibeln så såg man att inget av detta spelade någon roll om man inte först trodde! Det är tron som är det viktiga, det är tron som frälser och därför blev uttrycket ”Sola Fide”, ”tron allena”, liksom ett slagord för reformationen och det är fortfarande ett slagord för kristna runt om i världen.

Tron är det vi har, tron är det som frälser, tron är vårt hopp och i Hebreerbrevet 11:1 kan vi läsa om detta: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Senare i kapitel 11 i Hebreerbrevet möter vi de som vi brukar kalla för ”Trons hjältar”, bevis, eller exempel på att det genom hela bibelns historia varit just tron som ligger till grund för allt!
Några exempel är:
Abel, som i tro bar fram ett bättre offer än Kain
Enok, som i tro togs från jorden
Noa, som i tro byggde arken, fast än alla andra sa det var tokigt
Abraham, som i tro lämnade allt för det förlovade landet, som i tro litade på den som sa att han skulle få en son och som i tro var beredd att offra denna enda son.
Mose föräldrar som i tro höll barnet gömt
Mose själv, som i tro lämnade Egypten och I tro instiftade påskhögtiden

Efter att Paulus räknar upp alla de här, och fler ändå så skriver han i verserna 32-34:
Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka

Tron är alltså verkligen grunden för det vi hoppas på
Grunden för hoppet
och det är inte vilket hopp som helst heller.
I Hebreerbrevet 6:19-20 står det: Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Hoppet som vi har i tron beskrivs alltså som tryggt och säkert, det är något att bygga på, att lita på.

I den här versen sägs det en hel det till om vårt hopp, vår tro.

Det når innanför förhänget!

Förhänget det talas om är förhänget i templet, det som brast, ända uppifrån och ner, det ögonblick som Jesus dog.

Vad är det för särskilt med det då?

Jo, förhänget var det som skilde det i templet som kallades för ”det allra heligaste” från resten av världen. Bakom förhänget fick en enda präst gå en gång om året, inte mer, och när han gick in dit hade han ett rep om foten, för om något skulle hända honom, så att han blev medvetslös av någon anledning, så skulle de andra prästerna kunna dra ut honom!

Inte ens när det handlade om liv och död vågade prästerna alltså gå in innanför förhänget, men i Hebreerbrevet läser vi hur vårt hopp, vår tro, tar oss dit.
Innanför förhänget.
Fram till det allra heligaste.
Inför Guds ansikte!

Det är vad tron gör och när Paulus skriver som han gör i hebreerbrevet så skriver han det han gör som ett exempel på motsatsen till tempelkulten, till den fariseiska lagtolkningen som förvandlat Guds löfte, och tron som trons hjältar visat upp, till gärningar som skulle utföras för att människorna skulle bli rättfärdiga.

Paulus går tillrätta med det som då, och kanske också nu, blivit det viktigaste, att göra goda gärningar, istället för att skaffa sig ett gott förhållande till Gud.

I våra kyrkor händer det ibland att vi lyfter fram exempel på goda gärningar gjorda av olika människor och säger något i stil med ”Ja visserligen är han (eller hon) inte kristen, men med de gärningarna spelar det ingen roll”

Ingen roll för vad?
Skulle jag vilja fråga då…

Det spelar ingen roll för den som hungrar och får mat, om maten kommer från någon som tror eller någon som inte tror, det är riktigt, men för personen som gör den goda gärnignen spelar det i allra högsta grad roll.
För utan tro finns inte frälsningen hur goda gärningar vi än gör!

Att göra goda gärningar är ingen ersättning för att tro, och det ÄR av nåd [vi är] frälsta genom tron, inte av [oss] själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Så som det står i efesierbrevet 2:8-9

Men vad är det då vi ska tro på?
Vad ska vi tro på för att ha hoppet och tryggheten i en orolig värld?

Jesus själv säger till oss i Johannesevangeliet 14:1
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.”

Tro på Gud och tro på mig!
Det är Jesus budskap till oss.

Det är vad vi ska tro och Paulus stämmer in i detta i Filipperbrevet där han först berättar om hur han följt lagen och gjort alla gärningar som han förväntades göra men, skriver han i 3:7-9, allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.

Genom tro på Kristus
MEN
Hur skall [vi] kunna tro på den som [vi] inte har hört?
Hur skall [vi] kunna höra utan att någon förkunnar?

Det är frågor som ställs i Romarbrevet 10:14, och visst är väl det sant. Att bara tro blint leder oss ingen vart, vi ska ju tro på Jesus Kristus och för att kunna veta vad vi tror på, vem vi tror på, så behöver vi lära känna honom.

Det kan vi göra på flera olika sätt, inte minst genom att lyssna på predikningar och möta andra som tror på samma sak. Men vi ska komma ihåg det som står i första thessalonikerbrevet 5:21 pröva allt. Ta vara på det som är bra.

Allt vi får oss serverat från predikstolar, böcker och andra troende ska vi alltså pröva, givetvis ska också det som jag säger prövas, och vi ska behålla det som är gott.
Det lättaste, och säkraste sättet att pröva något, för att se om det är något att tro på, är att jämföra det som sagts med bibeln, precis som judarna i Beroia, som vi kan läsa om i apostlagärningarna 17:11, som forskade i skrifterna för att ta reda på om det som sagts kunde vara sant.

Ja, detta är ju kanske inte någon omtumlande predikan än så länge.

Tron är det som frälser oss, inte gärningarna.
Det har varit det som bibelläsare predikat i alla tider, och det lär inte bli någon ändring på det framöver heller, om vi inte slutar läsa bibeln då vill säga.

Men sen då, när vi läst efesierbrevet 2:8-9 flera gånger:
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.
Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Ja, när vi gjort det, när vi tagit till oss att det är tron allena som frälser, ja då är det dags att lägga till versen efter också…

Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Även om tron är det som frälser oss, tron är det avgörande för vår frälsning, så är vi också menade att göra goda gärningar!

En del av de goda gärningarna och på vilket sätt de är avgörande kan vi läsa om i Matteusevangeliet 25:31-46, men det ska vi inte läsa förrän nästa vecka.

Fram tills dess får vi vila i tron, i den frälsande tro som når innanför förhänget.

Annonser
Det här inlägget postades i Ludvika, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s