Den där Anden…

Denna predikan höll jag på pingstdagen i Östervallskog.

Idag är det pingstdagen och jag vill läsa den text som vi mest förknippar med pingsten; Apostlagärninarna 2:1-4
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

Anden, Den Helige Ande, föll över lärjungarna, precis som Jesus lovat.
Han hade lovat att Anden skulle komma och leda, hjälpa och upplyfta Hans namn och på pingstdagen hände det, och det är det vi minns idag, nästan 2000 år senare.

I den här klassiska texten beskrivs ju Anden också precis som vi oftast föreställer oss ett andedop, med tungotal, extas, rop och lovprisning, precis som det ska vara, eller hur?

Ja, de som inte riktigt förstod vad som pågick står det så här om i Apostlagärningarna 2:12-13 I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad betyder detta?” Men andra gjorde sig lustiga och sade: ”De har druckit sig fulla på halvjäst vin.”

Ja, vi förstår att det var ett riktigt liv och väsen när det hände, och direkt gick man ut och började predika evangelium och runt 3000 människor kom till tro den där första pingstdagen.

Sån här berättelser är vi vana vid när det gäller Anden.
När vi hör om detta, om tungotal, om helande, om folk som faller ihop eller faller i gråt, ja då känner vi oss trygga, för det är precis så vi tycker oss veta att Anden fungerar.

Några av oss kanske funderar lite över vår egen andlighet.
Jag har aldrig ställt mig upp och talat i tungor på en gudstjänst.
Jag har aldrig fallit ihop när jag fått förbön.

Det finns fler sån där klassiska Ande-framkallade saker som aldrig jag fått uppleva.

Kanske finns det någon mer än jag som inte talar i tungor i gudstjänsterna?

Betyder det att vi är oandliga?
Att den Helige Ande inte kommit till oss?
Är det bara de sätten som bevisar att man fått Helig Ande?
Är Andens gåvor bara tungotalet, profeterandet och helandet?

Det tänkte jag att vi med bibelns hjälp skulle ta oss en titt på idag, när vi nu firar pingst.

För det första tänkte jag svara på frågan om man verkligen kan vara fylld av Anden om man inte talar i tungor, profeterar eller helar och det vill jag göra med två bibelställen. Det första är apostlagärningarna 2:38-39 där man precis frågat Petrus hur man får Helig Ande; Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.”
Om vi omvänder oss, tar emot eller bekänner Jesus och låter döpa oss SÅ FÅR VI ANDEN SOM GÅVA. Om vi omvänder oss och låter oss döpas…

Det andra stället är första korintierbrevet 12:3 Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: ”Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga: ”Jesus är herre”, om han inte är fylld av den heliga anden.
Att säga ”Jesus är Herre” innebär mer än att bara säga det, det som menas i den här bibelversen är just att säga, och MENA, att Jesus är Herre, alltså att överlämna sig till Jesus.

Den som är döpt, omvänd och bekänner att Jesus är Herre har alltså fått den Helige Ande!
Är man kristen har man alltså fått Anden!

Men hur tar det sig uttryck då?
Det är ju långt ifrån alla kristna som talar i tungor till exempel.

Just tungotalet är lite känsligt, konstigt nog. Det är konstigt, för det borde vara naturligt, precis som det var den första pingstdagen, men att det är en känslig fråga har nog sina förklaringar.

Just tungotalet sågs ju under en period av många som beviset framför alla andra när det gällde att veta om någon verkligen fått andedopet, om man hade Anden och var riktigt ordentligt kristen och många for illa av det sättet att se på saken.

Många mådde dåligt för att deras andlighet ifrågasattes bara för att de inte talade i tungor.

Vi har ju sett att den som bekänner Jesus som Herre har fått Anden och vi vet att inte alla som bekänner Jesus som Herre talar i tungor, så då behöver vi ju fortsätta utforska bibeln för att få reda på de följdfrågor som kommer:

Är det verkligen tungotalet den viktigaste av Andens gåvor?
Är Andens gåvor bara tungotal, profeterande och helande, alltså ”andliga” gåvor?
Vad säger bibeln?

För att svara på den första frågan vill jag läsa första korintierbrevet 14:1-2 Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera. Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter.

Paulus verkar inte vilja upphöja tungotalet.
Nej tvärt om så är det viktigaste kärleken och av de andra gåvorna så kommer inte heller tungotalet först utan den profetiska gåvan håller han före.

När vi pratar om gåvan att profetera så tänker nog de flesta av oss på någon som förutsäger framtiden, som säger hur Gud kommer göra och kanske varnar för det, men är det verkligen det som bibeln menar med profeterande?
Ibland kan det nog vara så, men om vi läser om alla de stora profeterna så var deras profeterande oftast INTE att förutsäga framtiden, utan oftare att peka på brister hos kungar, härskare och det israeliska folket och tala om hur det skulle kunna rättas till.

Jesus profeterade på många sätt och inte bara när han talade om vad som skulle komma att ske, utan om vad som faktiskt hände där och då.
I Lukas 4:18-19 säger han: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Detta är profetiskt tal, för om det är en enda sak som profeterna har gemensamt i gamla testamentet så är det att de hela tiden värnade om de minsta i samhället och kritiserade Israel när man inte tog om hand de sjuka, fattiga och utslagna.
Det är också den sortens profeterande som inleder Jesus verksamhet och som vi läser om i Lukas 4.

I den nya kyrkan, den kristna kyrkan som föddes den första pingstdagen när Anden kom började också direkt med att profetera, men man profeterade genom sina handlingar, och delade ut till var och en vad de behövde. Man satte de svaga, sjuka och fattiga på samma nivå som sig själva och gav dem det de behövde, helt enkelt för att de var människor, skapade till Guds avbild, inte av någon annan orsak.

De började alltså genast leva ut den profetia som Jesus kom med i Lukas 4, även om de också predikade, talade i tungor, helade och annat, så profeterade de också med sina liv och ord om det glädjebud som hör till Guds rike!

Att ta hand om de fattiga fick till och med sådan prioritet att man försummade att predika ordet! Inte för att det var rätt att försumma, men för att man som församling prioriterade de fattiga!

Hör från apostlagärningarna 6:1-5 Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: ”Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.” Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.

Det praktiska i att predika Guds rike verkar alltså vara minst lika viktigt, minst lika andligt, minst lika mycket en andens gåva som tungotalet eller något av de andra uttrycken för Anden som vi är vana vid. Ja de nämns inte ens i den här texten…

Att på olika sätt arbeta praktisk för sin nästa, för Gud, och med det arbetet bekänner att Jesus är Herre, är alltså också det ett tecken på att man har Helig Ande.

Det kan handla om att koka kaffe eller baka kakor till en gudstjänst, till en äldreträff eller till en sjuk granne. Det kan handla om att städa i kyrkan eller kratta löv på sommarhemmet.

Det är också andegåvor.

I första korintierbrevet 12:27-31 står det en uppräkning av lite olika nådegåvor, det är inte en komplett lista, någon sådan finns inte i bibeln, men det är ett exempel på att alla olika sorters gåvor behövs, och där står: Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

Den som är döpt, omvänd och bekänner att Jesus är Herre har alltså fått Helig Ande.
Också du som sitter här idag har fått erbjudandet om att få Helig Ande som en gåva.
Att ta emot Anden och ta reda på vilka gåvor just du har fått kan vara ett äventyr.
Just din gåva är till uppbyggelse för dig själv och andra.
Just din gåva ärar Jesus

Låt oss ta emot Anden vi erbjuds och med de gåvor vi fått, gå ut i världen och tjäna Herren med glädje!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s