Både och

Denna predikan höll jag i Svanskog 2011-06-05

Nästa söndag är det pingst och då minns vi hur Anden föll över de samlade lärjungarna. I dag är temat ”Hjälparen kommer” och den hjälpare vi väntar på är ju just Anden.

Jesus förberedde sina lärjungar på att Anden skulle komma till dem flera gånger och inte minst i dagens evengelietext som är Joh 16:12-15:

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Anden, Den Helige Ande, Hjälparen, kom till de kristna på den första pingstdagen och det ska vi minnas nästa söndag.

Men är det så tryggt och bra att Anden kommer?
Är vi villiga att öppna våra ögon och se hela sanningen, som Jesus säger?
Är vi redo för det?

Kanske.

När jag diskuterar kyrkan och kyrkans roll, alltså det som Anden ska hjälpa oss med, med vänner, bekanta och kollegor så är mitt intryck att sanningen verkligen finns i våra församlingar.

Sanningen har vi, vi har Guds ord att hålla oss till och det gör vi.

En annan sak som jag lagt märke till i mina diskussioner är att även om sanningen finns hos oss, så finns sällan hela sanningen på ett och samma ställe!

Det verkar som att vi människor, vi kristna, gärna fokuserar på en del av sanningen och mer eller mindre struntar i den andra delen, jag vet att jag själv har oerhört svårt att hålla båda delarna lika framträdande i mitt liv, det verkar som om jag inte kan det helt enkelt.

Ni hör att jag talar om två delar av sanningen, eller hur?
Vad är det då jag kommit på, som står här och pratar om att ha hela sanningen?
Är inte det lite högmodigt?

Ja, det hade det varit om jag verkligen hade påstått att jag hade hela sanningen, men det gör jag inte. Ingen kan ha det, men jag tror att jag ser två delar av sanningen i alla fall och det vill jag dela med mig om.

Vilka är då de två delarna?
Vilka är de två delarna av sanningen som jag kan se?

Jo, det är Tro och Gärningar.

Min erfarenhet är att vi kristna gärna fokuserar helt på det ena och struntar i det andra.

Jag har hört, många gånger, kristna säga att det spelar ingen roll om personen tror på Jesus eller inte, han eller hon lever ett bra liv, gör goda gärningar och älskar sina medmänniskor och det är bra nog.
Jag har själv sagt så för den delen.
De som säger så här brukar ta jakobsbrevet som exempel, kanske särskilt Jakob 2:14 där det står:
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?

Från det här skulle man ju faktiskt kunna få för sig att tron inte spelar någon roll alls, det handlar bara om gärningarna.

Men

Jag har också hört kristna säga att gärningarna inte spelar någon roll, tror man bara på Jesus så får man nåden. Vilka gärningar man än gör så kan det inte göra varken till eller från till vår frälsning, bara tron frälser.
Jag har själv sagt det här också.

De som säger att det bara handlar om tro brukar också läsa bibeln och ofta fastnar bibelställen som efesierbrevet 2:8-9
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Och där står det ju svart på vitt att gärningar inte spelar någon som helst roll!

Jag är inte den förste att upptäcka detta, långt därifrån och det finns debatter och böcker skrivna om detta. Teorierna handlar om att Paulus, som skrev efesierbrevet, och Jakob predikade två helt olika sorters kristendom.

De som håller på tron och Paulus brukar påpeka att Paulus brev faktiskt är de texter som skrevs först av alla texter i nya testamentet och att Jakobsbrevet är relativt sent i sammanhanget, så därför bör man ta till sig Paulus lära framför Jakobs.

De som håller på gärningarna påpekar att Jakob ju faktiskt var Jesu egen bror och borde ju veta vad han talar om. Paulus å andra sidan träffade ju aldrig Jesus ansikte mot ansikte, ja förutom i anden då, så därför är Jakob mer att lita på än Paulus.

Och så fortsätter debatten, fram och tillbaks, och bibelställen läggs fram som stöder än det ena, än det andra.

Men

Tänk om det inte är så att ena sidan har fel och andra rätt?
Tänk om det inte handlar om ”edera eller”?
Tänk om det handlar om ”både och”?

Tänk om det är ”hela sanningen” som hjälparen ska låta oss förstå?
Inte bara delar av sanningen, utan hela!

Och ska vi kunna ta till oss det och göra verklighet av det så kommer vi verkligen behöva en hjälpare!

Jag tror att det är så, att det handlar om ”både och” och jag tänkte försöka förklara varför jag tror det och jag vill börja med att läsa de där avgörande bibelställena en gång till, men den här gången vill jag kosta på mig att läsa det som står lite före och lite efter, så att verserna hamnar i ett sammanhang.

Först Jakobsbrevet, men nu läser jag 2:14-20 istället för bara 2:14 och då låter det såhär:
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

Lägger ni märke till vad som händer med hela budskapet?
Det handlar inte om att tron på Jesus inte spelar någon roll, utan det handlar om att tron på Jesus tar sig uttryck i gärningar! Och att om det inte gör det så är tron död!

Det handlar inte om ”endera eller”, utan om ”både och”!

Hur är det då med efesierbrevet, som uttryckligen säger att gärningarna inte frälser? Ja istället för att läsa 2:8-9 så läser vi nu 2:8-10 och då händer detta:
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Budskapet tycks förändras också i de här verserna när man läser lite till. Nu handlar det inte om att gärningarna är oviktiga, utan att om man tror och är frälst, så kommer man också att göra de goda gärningar som Gud har bestämt oss till! Gärningarna blir en konsekvens av tron.

Alltså ”både och”, inte ”endera eller”!

Vi kan inte bli frälsta utan tro, och vi kan inte tro utan gärningar!

Men vi ser ju att det hänger ihop på ett särskilt sätt.

Tron KOMMER först, det ÄR tron som frälser, det behöver vi inte fundera en sekund på, det har vi svart på vitt att gärningar i sig själva inte leder till frälsning.

MEN den tro som leder till frälsning leder oss också till att göra goda gärningar, att leva ett gott liv, och därför är det också en sanning att gärningarna visar vår tro, och därmed visar vår frälsning. Tro utan gärningar ÄR inte en frälsande tro, det har vi också svart på vitt.

De tror jag är HELA sanningen, den sanning som Hjälparen kommer med och som han ska hjälpa oss leva i och genom att leva i detta ”både och” så kan vi gå ut i världen och tjäna Herren med Glädje!
Amen

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s