Påskdagen

Idag, på påskdagen, minns vi och firar vi alla kristnas viktigaste händelse.
Vi firar centrum i kristen tro
Vi firar Jesu uppståndelse!

Det är stort att få minnas detta, att få vara del i detta.
Men vad var det som hände?
Vad betyder uppståndelsen för oss idag?
Vad betyder den för dig och mig?

Ja, ingen kan göra anspråk på att förstå allt, men vi har fått ledtrådar i bibeln.

Jag vill börja med Paulus, som befann sig i Athen och predikade för människorna där och i Apostlagärnignarna 17:18 kan vi läsa vad som hände då: En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: ”Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?” Och andra: ”Han är tydligen en som vill införa främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen.

Budskapet om uppståndelsen var så centralt att de som lyssnade till Paulus till och med trodde att ”Uppståndelsen” var en egen gud…

Så centralt är budskapet om uppståndelsen.
Så centralt är det vi minns och firar idag.

Men vad var det som hände den där första påsken, i den uppståndelse vi minns?
Vi behöver börja på långfredagen.
Påskdagen och långfredagen är sammankopplade på ett tydligt sätt och det kan vi alla se, Jesus dog och han uppstod.

Men varför dog han och vad hände i hans död?
Jag pratade lite om det förra gången jag var här, men jag tänkte sammanfatta det lite kort också idag.

Jesu död var ett försoningsoffer, ett offer för att vi skulle kunna försonas med Gud. Inte ett offer för att Gud skulle bli blidkad och god igen, utan en möjlighet för oss att slippa våra synder, så att vi med Jesu rättfärdighet som vi får så att säga låna genom att vi tror på Honom, som det står i Romarbrevet 4:5 Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.

Genom vår tro på Jesus så blir vi rättfärdiga inför Gud och kan återfå kontakten med Gud, den kontakt som inte kan finnas så länge vi håller oss till synden.
Genom historien har Gud erbjudit mänskligheten att göra sig av med sina synder genom olika former av offer som människorna skulle utföra och det står beskrivet i moseböckerna bland annat.

Offret gick till så att människorna skulle lägga sina synder på ”syndabocken” som skulle offras eller skickas ut i öknen och ta med sig människornas synder bort från dom.
För att ta bort synden från människorna, inte för att göra Gud god och glad igen.

Gud är alltid god och glad.
Han älskar oss alltid!

Så gick alltså syndoffret till, men människorna kunde inte lägga av sig sina synder, trots erbjudandet från Gud.
Det som hände på långfredagen var just det som Paulus skriver om i den inledande hälsningen i Galaterbrevet 1:3-5 Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Jesus offrade sig alltså för vår skull, han genomförde ett syndoffer, ett offer för att försona oss med Gud, men den stora skillnaden var att vi inte behövde göra något i det offret, bara ta emot det. Det var Gud som handlade, det var Gud som lyfte våra synder från oss och tog dem på sig själv.

Han tog synderna på sig och när han dog så dog han också med våra synder på sig.
Det var vad som hände på långfredagen.

Jesus tog synderna på sig och dog med dem, tog dem med sig in i döden.

Och nu börjar konturerna av det som uppståndelsen innebär ta form.

Jesus tog synderna på sig och dog, dog bort från oss med våra synder på sig och senare uppstod han utan synd. Synderna är borta, synderna blev kvar i döden och om vi tar till oss Jesus så tas också våra synder bort.

Det är vad uppståndelsen betydde då, och det är vad den betyder för oss här idag och när vi tar emot Jesus, i vårt dop, så döps vi till det eviga livet, men för att göra det så döps vi också in i Jesu död, den död vi minns på långfredagen.

Inte nog med det, när vi döps till Jesu död så döps vi också till uppståndelsen, vi får del av det nya, syndfria, liv som Jesus uppstår till.
Vi får del av uppståndelsen.

Det finns ett bibelställe som förtydligar detta och det skulle jag vilja läsa. Det är Romarbrevet 6:4-11 Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.

När vi tar emot Jesus, när vi döps, så döps vi alltså till Jesu död först, men genom att vi döps till Jesus så döps vi också till hans uppståndelse och precis som det står så vet vi ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.

Vi döps in i Jesu uppståndelse, in i den Jesus som uppstått och inte mer ska dö.

I Jesus får vi genom hans uppståndelse del av det eviga livet.

Att vi får evigt liv genom Jesus det har vi ofta fått höra, att vi döps till det eviga livet känns tryggt och säkert, men vi talar sällan om att vi också döps till Jesu död.

För det är ju faktiskt så att för att nå det eviga livet så var Jesus tvungen att dö och ska vi följa honom så följer vi också honom genom död och uppståndelse.

Men döden är något vi inte vill tala om.
Döden har blivit något fult, något skrämmande och hemskt i vår tid.

Att prata om att vi behöver ge upp våra liv, att vi behöver dö, för att få det eviga livet är inget vi pratar om, även om det inte handlar om att lämna jordelivet utan att bli ett med Jesus.

Varför då?
Vad är det som är så skrämmande med det?

Jag tror och tycker att hela vårt samhälle, hela vår tid, är så uppfylld av självförverkligande att vi inte vågar se att det kan finnas områden där vi inte kan fixa till saker själva.

Vi köper krämer, träningsutrustning, special mat, bilar och en massa andra prylar, för det får os att känna att vi lever i tiden.

Det får oss att känna att vi är unga.

På samma sött behandlar vi andra människor.
De blir inte värda något om de inte tillför våra liv, de liv som vi själva bygger runt om oss i tron att de kan bli eviga av det vi gör och strävar efter.

Inte minst behandlar vi miljön, Guds skapelse, som om det inte fanns någon morgondag, som om både vi och jorden hade oändligt liv och oändliga resurser.

Vi lever och vi förnekar att döden finns och vi skräms och blundar för talet om att dö, ens på ett bildligt sätt.

Vi skräms så mycket av döden att vi inte vågar se att bortom den finns uppståndelsen.
Bara bortom döden finns uppståndelsen.
Utan döden, ingen uppståndelse.

Så enkelt är det, och samtidigt så svårt.

Men Jesus överger oss inte, han har gett oss det vi ibland kallar ”nådemedel”, dopet och nattvarden, och genom dem kan vi ta till oss och vara delaktiga i Jesu död och uppståndelse, Jesu seger över synden.

När vi firar nattvard minns vi och tar del av Jesu död, vi förnyar vårt dop skulle man kunna säga, genom att vara del av minnet av Jesu död och vi gör det i en gemenskap som innebär att Jesus är närvarande under nattvarden.

Men vi tar inte bara del av Jesu död, utan som kristna är vi också del av Jesu uppståndelse!
I nattvarden får vi del också av den.

Vi ber

Jesus du dog för oss
För var och en av oss här idag dog du
Du erbjuder oss att ta våra synder av oss
Du erbjuder oss att ta bort allt som blivit fel och få bli del av din uppståndelse
Du erbjuder oss evigt liv

Jesus ta mina synder
Ta dem på dig och bort från mig

Tack för din kärlek
Tack för ditt erbjudande
Tack för din nåd

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s