Jungfru Marie Bebådelsedag

Dagens (2011-03-27) predikan från Svanskog

Idag är det Jungfru Marie bebådelsedag och den firar vi till minne av dagen då ängeln Gabriel visade sig för Maria och berättade att hon var utvald att föda Guds son.

Det är en fantastisk berättelse vi minns idag och som vi har fått höra läsas.
Den här berättelsen har upprepats många, många gånger och fascinerat kristna i alla tider. Maria och berättelsen om henne har fått allt större betydelse allt efter som tiden gått och denna enkla kvinna, har fått en status som jag tror att hon själv skulle ställa sig mycket tveksam till om hon hade levat idag.

”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” säger Maria när hon fått reda på att hon är utvald, hon ser sig som en tjänarinna och inte som en drottning eller härskarinna. Hon inser sitt behov av en frälsare, eftersom hon, liksom vi är en syndare, hon tar emot nåd, snarare än förmedlar den och hon lyder Gud villigt, hon befaller honom inte.

Men är det då inget särskilt med Maria?
Är det inget särskilt med den kvinna som fött Jesus hit till vår värld?

Jo, det är klart att det är det!
Men vi behöver sätta in Marias handlingar i ett större perspektiv, ett mycket större perspektiv.

Dagens tema är ”Guds mäktiga verk” och det är i det enorma perspektivet som vi behöver se Maria och det hon gjort.

Så…
”Guds mäktiga verk”, var ska vi börja för att beskriva det?

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.

Där någonstans börjar Guds mäktiga verk, i skapelsen.
Hela universums tillblivelse och historia är platsen för Guds mäktiga verk.

Gud skapade Jorden, och strax därefter kan vi läsa: då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

Så långt känner vi ju igen oss allihop misstänker jag, och det är ingen överraskning när berättelsen fortsätter med att människorna äter av trädet som fanns mitt i trädgården, vi vet också vad som händer efter det och som vi kan läsa i 1 mosebok 3:22-24
Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.” Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

Där var det som allt gick snett, det var där som människan satte sig upp mot Gud, och det har vi mer eller mindre fortsatt med hela vår historia.

Men tack och lov så har Gud inte övergett oss, Han övergav inte Adam och Eva och deras ättlingar utan var med dem. Till och med Kain, som mördat sin bror, satte han sitt skyddande märke på så att mänskligheten som skulle komma genom honom inte skulle vara hotad.

Det kan tyckas konstigt att prata om Guds kärlek när vi precis läst hur människorna blivit utkastade ur lustgården, men det är kärlek det handlar om, det är kärlek som gör att Gud inte gör något värre. Adam hade satt sig upp mot universums skapare. Gud, som skapat allt gott bara till Adam, som kände en oändlig kärlek till honom och att göra det, att gå emot det, borde få betydligt värre konsekvenser än det faktiskt fick. Gud som skapat allt, kunde ha tagit bort Adam och mänskligheten helt och hållet till exempel, men det gör han inte.

Det som Gud förklarar för oss i den här texten är att ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.” och det skulle man lite enkelt kunna förklara med att människan hade blivit självtillräcklig. Adam behövde inte Gud, han visste ju själv! Hade han dessutom fått evigt liv, så hade hans uppror mot Gud inte haft någon ände.

Men med olydnaden hade synden fått fäste och trots att Adam visste vad han skulle göra, så gjorde han det inte och det sitter kvar i människorna genom hela historien och vi kan läsa hos Paulus som skriver i romarbrevet 7:15 Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.

Vi kan förstå vad som är gott och ont, men allt för ofta så väljer vi att göra det onda.

Gud älskar oss, han kan inte annat.
Han ÄR kärlek, men genom att äta av trädet så blev människan självtillräcklig och kunde inte längre ta till sig, ta emot, Guds kärlek.

Detta förstod Gud, och i sin kärlek till människorna gav Han oss stadgar att följa, han gav oss lagen i Gamla Testamentet för att visa oss hur vi skulle kunna gå tillväga, inte för att få honom att älska oss igen, utan för att vi skulle kunna göra oss av med vår synd, så att vi kan ta emot Guds kärlek.

Det finns många som tror att Gud är vred, arg och ilsken över oss.
Att Gud behövde alla offer för att ändra sig och bli glad och god mot människorna igen, men det stämmer inte.

Han gav mänskligheten, genom judarna, möjligheten att göra sig av med den synd som skiljer människorna från Gud och i det ligger hela nyckeln.
Gud är inte den som skiljer oss från sig själv av ilska eller något sånt, han älskar oss, det är vår synd som skiljer oss från Honom och bland alla bestämmelser om offer och annat som vi hittar i tredje moseboken så hittar vi också bestämmelser om hur ett syndoffer ska gå till.

Det är en tjur som offras efter det kan vi läsa i tredje moseboken 16:16-19
Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen.
När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

Hör ni det fantastiska i detta?
Det handlar inte om att Gud är arg och behöver försonas med människorna, utan det handlar om att Gud ger judarna en möjlighet att lägga av sig sina synder och genom det försonas med Gud!

Så ser alltså försoningen ut i gamla testamentet, men om vi fortsätter läsa så ser vi att Israeliterna om och om igen höll sig till sin synd, sedan ändrade de sig och kom tillbaks till Gud.
(Lägg märke till att det var de och inte Gud som var tvungna att förändras)

Men det står pinsamt klart att människorna inte klarade av att genomföra ett syndoffer, de klarade inte av att själva offra så att de kunde lägga av sig sina synder och då handlar Gud än en gång i sin kärlek till människorna.

Och det är här, i det lilla mellanspelet mellan gamla och nya testamentet, som Maria och hennes handlingar kommer in. Hon blir ett redskap, en tjänarinna åt Gud i hans plan för mänskligheten. Hon styr inte och bestämmer inte själv, men är i en helt unik position när hon tjänar Gud.

Maria föder Jesus och det är genom Jesus den slutgiltiga försoningen kommer ske.

Samma mönster som från gamla testamentet går igen, men den här gången blir Gud människa och bor mitt ibland oss.

Han lever med oss, mitt ibland oss, och inte bara ger oss regler för hur vi ska lägga av oss våra synder, nej han tar dem från oss och han genomför själv offret, inte ett offer för att få Gud glad och god igen, utan ett offer får vår skull.

Ty så ÄLSKADE Gud världen att han gav den sin ende son står det i johannes 3:16
ÄLSKADE, han älskade oss redan från början, han var inte arg på oss och därför sände han Jesus.

För vår skull.

Jesus dog för oss.

Genom det Jesus gjort så behövs inte längre några handlingar eller gärningar från människorna för att få försoning med Gud, vi behöver inte genomföra offer eller ritualer, vi behöver bara ta emot, ta emot den försoning som Gud ger oss och ta emot Guds kärlek.

Som minne av detta försoningsoffer, det som Gud gjorde för oss, så instiftade Jesus nattvarden, för att vi skulle kunna minnas och ta till oss det Jesu offer innebär och idag får vi här i Svanskog göra just det, minnas och ta till oss det Jesus gjort.

Innan vi gör det så tar vi en stund i tyst bön, i tacksamhet för det som Jesus gjort för oss och om du har något som blivit fel, något du vill låta Jesus ta hand om, så lämna det till honom i din bön.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jungfru Marie Bebådelsedag

  1. Erik Thors skriver:

    Rent och klart, underbara källa.
    Är det inte för att förkunnelser som dessa ofta saknas som det blir så knasigt ibland?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s