Jesus skapar tro… Men sen då?

Denna predikan höll jag 2011-01-23 i Svanskog

Idag är temat ”Jesus skapar tro”, ett centralt tema i den kristna tron överallt och kanske alldeles särskilt i vår frikyrkliga tradition här i Sverige, i alla frikyrkliga samfund, men kanske särskilt i Missionskyrkan.

Den personliga tron, den personliga bekännelsen, är det enda som varit avgörande för om man har kunnat bli medlem i en missionsförsamling. Andra kyrkor och samfund har andra krav, krav på dop eller krav på att hålla sig till en viss bekännelse, en viss tolkning av bibeln, men missionsförsamlingarna har bara det kravet att man ska ha en personlig tro på Jesus Kristus.

Jag som är missionsförbundare i själ och hjärta tycker att detta är rätt sätt att tänka, även om det finns mycket att diskutera runt hur allt detta ska ta sig uttryck. Det är också något som vi diskuterar inför bildandet av den nya kyrkan.

Varför tycker jag att det är rätt tänkt då? Att det är tron som är det avgörande och inte handlingarna, eller hur tron tar sig uttryck?

Ja, svaret skulle kunna vara dagens tema, ”Jesus skapar tro”.

Tron är något som Jesus skapar och ger oss, genom den han är, och inte något vi kan tvinga oss själva till, det beror inte på oss själva.

Troendedopet och de olika bekännelserna beror helt och hållet på om en människa lyckas ta till sig en viss formulering, eller ta ett visst beslut. Tron däremot är en gåva från Gud, ett bevis på Guds kärlek till oss.

Tron skapas av Jesus, inte av oss, och ges till oss fritt, av nåd och det enda som så att säga hänger på oss är att ta emot det Gud vill ge.

Det är genom att lära känna Jesus som vi kommer till tro, jag tror inte att det finns en enda människa som kommit till tro utan att först på något sätt ha lärt känna Jesus, för det är när man lär känna Honom, och förstår vem han är, som man börjar tro.

Hur lär man känna Honom då?

Ja, många av oss har haft förmånen att få uppleva Jesu närhet på olika sätt, att Han har rört oss på olika sätt. För mig var det i mörkret i mitt lilla hus i en liten by i Afrika, där och då kände jag Jesus hos mig och när jag kände det så kunde jag inte göra annat än att tro.

Men många har inte haft förmånen att få en sådan upplevelse och det betyder inte att Jesus inte skapat tro i dem, inte alls. Många av de stora hade inte ett avgörande möte på det sättet, men var inte mindre troende för det och det är därför jag beskriver det som en förmån, en hjälp, åt oss som inte kan tro utan det.

Luther behövde ett åskväder där han närapå dog för att fatta och komma till en personlig tro, men både missionskyrkans lärofader, Waldenström, och väckelseprästen Schartau, saknade en sån här upplevelse. Det var en sak som de saknade och ville ha haft, men det var inte avgörande för om de kunde tro eller inte. Istället lärde de känna Jesus genom andra troendes berättelser och genom att läsa bibeln.

Jag kände Jesus där i mörkret i mitt hus och han liksom presenterade sig för mig och skapade tron i mig, men genom att läsa bibeln så får jag lära känna honom närmare, och ju mer jag läser om honom, ju mer han visar av sig själv i bibelns berättelser, desto fastare blir min tro. Inte för att jag anstränger mig, utan för att Jesus är den han är och visar det för mig.

Elly läste dagens evangelietext från Johannesevangeliets fjärde kapitel och där får vi se just detta, hur Jesus möter en människa som genom att lyssna på andra fått ett frö till tro skapat i sig och därför söker sig närmare Jesus, och resultatet blir att Jesus, genom att vara den han är, och göra det han gör, gör så att mannen kommer till en starkare och djupare tro. Jesus skapar tro.

Jag tänkte ta ett par exempel till på hur tron på Jesus leder människor till Honom, och hur han genom sitt handlade, genom den han är, ökar på den tron.

Först en berättelse från matteusevangeliets nionde kapitel, verserna 20 till 22:

Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel eftersom hon tänkte: ”Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.” Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ”Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.” Och från det ögonblicket var hon frisk.

Jesus möter kvinnan och skapar tro i henne

Den andra berättelsen jag tänkte på som berör detta kommer från markusevangeliets tionde kapitel, verserna 46 till 52:

De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig!” Jesus stannade och sade: ”Kalla hit honom.” De gjorde det och sade till den blinde: ”Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.” Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Den blinde sade: ”Rabbouni, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Gå, din tro har hjälpt dig.” Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.

Bara det att den blinde Bartimaios hade hört talas om Jesus hade skapat tro i honom, en tro som fick honom att längta efter mer och än en gång skapar Jesus mer tro.

Och det är tron och bekännelsen som är det avgörande, precis som det en gång var och ännu är i Missionskyrkan.

Men Bartimaios visar oss också på något annat viktigt, att tro får konsekvenser.

I Jakobsbrevet 2:14-18 står det så här:

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.

Den tro som Jesus skapar i oss leder oss alltså till att göra goda handlingar, goda gärningar. Det är inte så att gärningarna i sig själva är det som är det viktiga, det viktiga är den tro vi får av Jesus, men om vi tror så kommer vi också att, precis som bartimaios, följa Jesus på olika sätt.

Hur kan vi följa Jesus då?

Vilka goda gärningar är det vi ska göra?

Jakob visar på lite grann och det handlar om hur vi ska möta de som är fattiga, samhällets minsta, de som saknar kläder och mat för dagen.

Om vi har den tro som Jesus ger oss så gör vi alltså mer än bara säger ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, vi gör verkligen något för dem.

Jesus själv säger till oss i matteusevangeliet 25:35-40: Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Att hjälpa de som Jakob skriver om och som Jesus talar om, är alltså det samma som att hjälpa Jesus själv!

Genom att göra det så visar vi på vad det innebär att tro på Jesus, att följa Jesus och när vi gör det så berättar vi med de vi är, det vi gör, vem Jesus är!

Vi visar Jesus för de som inte tror och genom att Jesus blir sedd så kan Han också skapa tro där ingen tro finns!

Visst låter det väl bra?

Men kanske finns det någon mer än jag som ibland kan stämma in i det som berättas i markus 9:22-24 där en man säger till Jesus: förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

Jag tror och jag vet att om jag tror på rätt sätt, på rätt saker, på Jesus, så kommer det att få konsekvenser för det sätt jag handlar, jag kommer göra goda gärningar, men ofta gör jag inte det och jag får ropa ”hjälp min otro” och be Jesus skapa mer tro i mitt liv.

Och det gör Han.

När jag umgås med Jesus på olika sätt, genom hans vänner i församlingen, genom bön eller genom att läsa bibeln så fördjupas min tro, men jag misslyckas ändå, om och om igen och alltid göra det som är gott.

Därför är Jesus erbjudande om förlåtelse så gott att få.

Idag kommer vi att fira nattvarden och minnas det som Jesus gjort för oss och till nattvarden får vi gå fram hela och förlåtna, till en gemenskap med Jesus och därför tar vi en stund i tyst bön, då vi får lägga fram allt det som blivit fel i våra liv inför Gud och be om Hans förlåtelse.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jesus skapar tro… Men sen då?

  1. keijo skriver:

    Jag tycker att vi borde sprida om Jesus mera och mera och att höra Guds ord skapa verkigen tron och många goda möjlighet att finna Jesus efter att först tron påverkar och sen vi kan välja vilken vi vill asseptera neka ellet tag Jesus in våran liv med den Heliga Andens kraft och lämna oss till hans ledning och hjälp ,så gå till alla denna ställe var Guds ord vill prediga ,tack var välsignat ,keijo södertälje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s