Vad är källan i ditt liv?

Denna predikan höll jag i Karlstad, betlehemskyrkan, 2011-01-16

Idag är temat ”Livets Källa”, ett ämne som skulle kunna bli hur stort som helst, men för att försöka begränsa mig lite och tänkte därför titta på den evengelietext som är föreslagen för idag. Den är hämtad från Johannesevengeliets femte kapitel, verserna 31-36 och där säger Jesus såhär:

Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

Vad kan detta ha att göra med ”livets källa”?

Det tänkte jag ta några minuter att försöka komma fram till tillsammans med er här idag och jag skulle vilja börja med att se på vad Jesus egentligen säger.

Han säger att han inte vittnar om sig själv.

Han beskriver inte själv alltså, och vem han är, att Han är Guds son, utan det är något annat som vittnar om det, som talar om det.

Vad kan det vara?

Jo, han säger att dom verk han utför, det han gör, de gärningar han utför visar på vem han är och vem som sänt Honom, vem Han tillhör.

Man skulle kunna säga som så att de gärningar han utför och som visar på vem han är, också visar på vad, eller vem, som är källan till Hans liv.

På samma sätt är det med oss.

Alla oss som är här idag.

Det syns på oss, på hur vi är och vad vi gör, vad eller vem som är källan i våra liv.

Om vi ser oss om idag för att se efter vad människor runt oss visar upp så upplever åtminstone jag det som att det som står i centrum för de allra flesta är alla prylar och statussymboler vi samlar på oss.

Det som vittnar om oss, det vi visar upp, som kan tala om vad som är källan till våra liv, vem vi tillhör, är vilken mobiltelefon man har, vilken dator man har, vilka kläder man han, vad man har för bil, eller vad som nu kan tänkas vara status för dagen.

Precis som det var på Jesu tid…

Bara att då hade de knappast mobiltelefoner, datorer och bilar, däremot hade de kläder att visa sin status med, och annat också. Hör vad Jesus säger i Matteus 23:5-7

Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.

Statusprylar var lika viktigt för de flesta då som det är nu, bara att det var lite andra saker som gav status då.

Vad blir det då som vittnar om oss, som talar om vilka vi är, som är källan i våra liv och som vi tillhör?

Ja, det blir ju de där prylarna som vi bara måste ha!

Prylarna är det som ger oss vår status.

Prylarna är det som bestämmer vilka vi är.

Prylarna är det som ger oss vårt värde.

Men hur tryggt och säkert är det egentligen?

Ger det en bestående känsla av värde?

Om jag köpte den där häftiga telefonen iphone 4 förra året, när den var ny, ja då steg mitt värde och jag fick ordentligt med status. Jag funderade faktiskt på att köpa en sån på avbetalning och var nog lite avundsjuk på mina klasskompisar som hade en sån.

Men nu i januari börjar det ryktas om att iphone 5 ska släppas och plötsligt så är fyran inte lika bra, den ger inte lika mycket status. Jag blir inte avundsjuk på en kompis som har en iphone 4, när det finns ett rykte om en femma…

Därför menar jag att om vårt livs källa får vara statusprylar, eller saker över huvud taget, så kommer vi alltid behöva mer, nyare, andra, bättre saker.

Man blir hungrig efter mer, man blir törstig direkt igen.

Jesus han pratade om det där med att vara törstig och bli törstig igen och han pratade den gången med en kvinna i en by som hette Sykar. De pratade om det vatten som fanns i brunnen och Jesus sa: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Den som dricker vanligt vatten blir törstig igen och behöver mer vatten.

Den som får sitt värde från statusprylar behöver hela tiden fylla på och köpa mer och nyare saker.

Men Jesus säger ju att det finns något annat, det finns vatten som gör att man aldrig mer blir törstig, det finns en källa till liv som Jesus har och som syns i det Jesus gör, precis som vi kunde höra i texten i början.

Det finns alltså ett alternativ till att bygga sitt liv runt bilar, telefoner, kläder och datorer.

Det finns ett alternativ som gör att vi inte behöver jaga runt efter nyare och häftigare saker hela tiden och det är det som Jesus kan ge oss.

Att få detta av Jesus, att få den där källan, att få värde och liv som aldrig tar slut, det är att bli räddad. Att bli räddad undan en ständig kamp för att själv försöka upprätthålla sitt värde, att slita för att om och om igen försöka behålla den status våra saker kan ge oss.

Räddningen bort från detta brukar med ett annat ord kallas att bli frälst.

Men hur blir man det då?

Hur blir man frälst och får ta del av allt det underbara som Jesus lovar oss?

Man skulle kunna tänka sig att eftersom det kostar oss så mycket pengar, möda och arbete att skaffa oss det värde och den status vi får av våra saker, så borde det kosta oss en hel del att få ett ännu större värde av Jesus, men hör vad bibeln har att säga om det här. Jag läser från efesierbrevet 2:8-9

Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Vi får alltså detta gratis, av nåd.

Allt detta, bara vi tror på Jesus som Herre och frälsare.

Det är ett fantastiskt erbjudande och om du, här idag är trött på att jaga efter ytliga värden och tom status, om du här idag inte redan tackat ja till det här erbjudandet du får av Jesus, så tycker jag att du borde fundera allvarligt på att göra det.

Men är det då allt?
Om vi tror så får våra liv en källa som strömmar av levande vatten.
Är det allt vi behöver göra för att få det?
Att tro?

Ja, faktiskt så är det så.

Vi behöver inte kämpa och arbeta för att ändra oss för att få del av Jesus löften, men när vi tar del av dom löftena, när Jesus blir källan till våra liv, då ändras våra värderingar och vi kommer förändras på olika sätt.

För att ta ett exempel: När vi läst efesierbrevets andra kapitel, verserna 8 och 9, som vi har hört och som berättar att vi får detta fritt, av nåd, utan eget arbete, så måste vi också fortsätta och läsa vers tio, och där står det så här: Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Och här någonstans tror jag att man kan börja knyta ihop det hela.

Goda gärningar och en annan bild av värde och status är inte ett krav för att få det Jesus erbjuder, det är ett resultat av att ha tagit emot erbjudandet och fått en annan källa till liv, att man tillhör Jesus.

Från början läste vi om att det Jesus gjorde, Hans gärningar, vittnade om den han var, om den källa han hade i sitt liv, om den han tillhörde, och vi landar i att om vi tar emot livets källa, fritt, av nåd, så är vi också kallade till att göra goda gärningar och genom det så visar också vi livets källa inom oss.

Vad är det då vi visar?

Vad är det för goda gärningar vi är kallade till?

Det finns gott om texter i bibeln som beskriver goda gärningar, men den kanske främsta finner vi i matteusevengeliets 25 kapitel, verserna 35-40 och där säger Jesus:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

På något sätt så tycker jag det verkar bli tydligare och tydligare.

När vi är kallade att göra goda gärningar så är det samhällets minsta vi är kallade att gå ut till och ta hand om. Att göra det är detsamma som att ta hand om Jesus själv till och med.

Hur kan man rent praktiskt göra detta då?
Ja, det kan finnas många olika sätt, men om vi tänker på det som kommit upp här idag så kan det kanske innebära att dela med sig av sina tillgångar till de som inget har istället för att bygga sitt liv runt statusprylar?

Att dela med sig av det vi har, inte bara av vårt överflöd, utan verkligen dela med oss.

Att arbeta för att förändra samhället så att vi tillsammans tar hand om de fattiga och sjuka.

Det kan till och med betyda att vi ska se till andra människors väl framför vår egen ekonomiska vinning.

Att gå ut härifrån kyrkan idag och möta de hungriga, törstiga, hemlösa, nakna, sjuka och fängslade som om vi mötte Jesus själv.

Det är min uppmaning och utmaning till oss alla här idag.

Amen

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s