Hel, förlåten och rättfärdig

Denna predikan höll jag i Östervallskog på nyårsdagen 2011.
Predikan avslutas lite ovanligt, men det beror på att vi då gick in i nattvardsfirandet och jag avslutade med syndabekännelse och avlösning.
Så är vi då där igen.
Årets första dag, en ny början.

En början på något nytt. Vi vill lägga av oss det gamla och ta nya tag.
Det är något gott, något hoppfullt och något ljust över den första dagen på ett nytt år. Hela almanackan är tom framför oss, eller nästan i alla fall, och vad som helst kan hända.

Årets första dag är en naturlig omstart för oss människor och de flesta kulturer firar det på något sätt, det är inget särskilt med det.

Men här ikväll får vi möjligheten att få börja om också på ett annat sätt, ett sätt som är så mycket mer verkligt, så mycket mer viktigt.

Vi får börja om med Gud, vi får gå in i det nya året hand i hand med Jesus.

Det erbjudandet har vi varje dag, flera gånger om dagen om vi behöver, så det i sig är inget speciellt idag, men då årets första dag på något sätt markerar en ny början så tycker i alla fall jag att det känns gott att få börja ren, förlåten, rättfärdiggjord och hel.

Hör vad det står i apostlagärningarna 13:38-39
Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag.

Genom Jesus kan vi alltså få syndernas förlåtelse, genom att tro på honom kan vi bli rättfärdiga.

Inte genom det vi själva kan göra, vårt eget arbete, våra egna gärningar. Mose lag handlade om just det. Mose lag beskrev synden och talade om vad människorna var tvungna att göra för att förtjäna förlåtelsen och för att göra sig själva rättfärdiga.

Problemet är bara att vi inte räcker till, vi klarar inte av att nå upp till syndfrihet av oss själva och därför har Gud gett oss möjligheten att bli rättfärdiga, få förlåtelse, få nåd genom Jesus.

Efesierbrevet 2:4-9
Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Visst låter det bra, lättvindigt och fint?

Vi får förlåtelse och blir rättfärdiga genom att tro på Jesus och behöver inte göra mer.

Jag skulle vilja säga både ja och nej till det.

Visst räcker det att tro på Jesus för att få förlåtelse, men betyder det att vi kan göra vad som helst?

Naturligtvis inte.

Paulus skriver en hel del om detta, att så att säga synda på nåden.

Att vi får förlåtelse betyder inte på något vis att vi aldrig gjort fel.
Att vi får förlåtelse betyder inte att våra synder inte längre är synder.
Lagen, Mose lag, den som förklarar för oss vad synd är, är inte upphävd.
Inte alls!

Det är bland det farligaste vi kan göra, att tro att synderna är tillåtna!
Om vi tror att det vi gör inte längre är synd på grund av nåden så tror jag vi behöver tänka om.

Låt mig förklara.

Jag lovar ibland saker till till exempel mina barn och tyvärr kan jag inte alltid hålla det jag lovat. Det kan bero på saker helt utanför min kontroll, saker jag inte kan rå för, men löftet jag givit är och förblir brutet. Löftet blir inte uppfyllt bara för att jag hade giltiga skäl att bryta det just där och då.

På samma sätt är det med synden.

Vi har lagen som talar om vad synd är. Lagen ändras inte, synd är synd och det kommer vi aldrig ifrån. Synden förblir synd även om det är jag som utför den, även om jag inte kan låta bli den. Förlåtelsen vi får i Jesus betyder inte att synden inte längre är synd utan bara att jag får förlåtelse för den.

Om jag lurar mig att tro att min synd är OK bara för att jag kan få förlåtelse…
Kommer jag att be om förlåtelse då?

Om jag tror att allt är OK, och inget är synd, varför skulle jag ångra något då?

Nej, lagen lär oss vad som är synd och det ska vi vara tacksamma för, för genom det så kan vi erkänna vår skuld och först då få förlåtelse för den och den förlåtelsen får vi fritt, av nåd, utan arbete!

Det ligger alltså något särskilt i att förstå och erkänna att man syndat, precis som det står i första johannesbrevet 1:7-8 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Vägen till förlåtelse är alltså att erkänna sin synd, det man gjort fel, det man har brustit i.
Men tänker säkert någon, om vi inte förstår att vi syndat. Om vi inte kan låta bli att synda? Om vi inte…

Ja, det finns många många ”OM” som gör att vi kan synda och inte kan be om förlåtelse för det, men jag tro att det först är när vi förnekar att det vi gör är synd som vi gör oss till ett med synden. Det är först när vi förnekar synden som vi håller fast vid den och om vi håller fast vid den så kan vi inte lämna den till Jesus så att Han kan ta bort den.

Jesus håller inte tillbaks sin förlåtelse, men om vi vägrar släppa synden och erkänna den, så kan vi inte ta emot den förlåtelse som räcks till oss.

Att få leva i förlåtelse är en helt central del i den kristna tron och det gäller inte bara förlåtelsen från Gud, utan vi behöver också förlåta varandra. Vi behöver be om förlåtelse för det vi felat och också ge förlåtelse till de som ber oss om den.

Det är inte lätt, inte alls lätt, att förlåta någon som skadat en själv eller de man älskar. Det är inte heller lätt att inför någon annan erkänna sin skuld och be om förlåtelse, men jag tror att det är både nyttigt och rent av nödvändigt.

Nu när jag står här och talar så fint så vill jag påpeka att jag själv inte utgör något undantag från detta. Jag har sårat människor runt om mig på olika sätt och inte alltid ångrat mig och bett om förlåtelse.

Några av er har hört mig berätta om mitt liv innan jag tog emot Jesus, hur jag på olika sätt motarbetade de kristna när jag kunde. Hur jag var provocerande och otrevlig mot människor på grund av deras kristna tro. När jag för ett tag sedan blev intervjuad om min väg till tron så slog det mig att trots att jag erkänner det jag gjort fel mot många av er här idag och andra, så har jag inte bett om förlåtelse och därför vill jag ta tillfället här idag att uppriktigt be församlingen och de av er jag burit mig illa åt mot om förlåtelse.

Förlåt mig för det jag gjort fel mot er.

När vi så erkänt våra synder, inför oss själva, inför andra eller inför Gud, så får vi del av den förlåtelse som Jesus ger oss. Vi blir förlåtna och rättfärdiggjorda utan att göra annat än ta emot det som ges oss i tro.

Men när vi tagit emot det, när vi blivit rättfärdiggjorda, som det står i efesierbrevet 2:8-9 Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

När vi genom tron fått frälsningen, förlåtelsen, av nåd så får vi fortsätta att läsa också versen efter dessa två, där det står: Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

De goda gärningarna är alltså inte ett villkor för förlåtelse utan en följd av att man blivit förlåten, och de är en viktig och naturlig del av vår tro.

Detta är alltså uppmaningen till oss nu den första dagen på det nya året, att ta emot förlåtelsen och att gå ut och göra goda gärningar!

Vi får gå ut och förkunna Jesus och Guds rike för världen, den befrielse för de fattiga och förtryckta som det innebär.

Vi får i både ord och handling stå upp för de svaga och visa att vår tro är en tro som inte följer konsumtionshysterin och styrs av ekonomi.

Vi får stå upp för människovärde och mot de makter som försöker sko sig på samhällets svaga.

Vi får vara det ljus för människorna som Jesus vill att vi ska vara och på våra gärningar ska människorna känna igen vår Herre, Jesus Kristus!

Vi har alltså möjligheten att förlåtna och rättfärdiga få gå fram och ta emot nattvarden idag och därför tar vi nu en stund i tystnad och bön, där vi får lägga fram allt det som blivit fel inför Gud och be honom om vishet och styrka att undvika att göra fel i framtiden och istället göra de goda gärningar vi är bestämda till.

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s