Guds rike är nära… Men vad betyder det?

Detta är den predikan jag höll i Sunne idag 2010-12-05

Det är andra advent och Guds rike är nära.

Dagens evangelietext är hämtad från Markusevangeliets första kapitel, verserna 14 och 15 och där står: När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”

Nu i advent närmar sig dagen eller dagarna då vi minns hur Jesus kom hit till jorden. Hur han kom hit som ett värnlöst barn för att visa Guds kärlek till oss och förkunna ett fridens budskap till hela världen.

I adventstid vet kärleken inga gränser, vi fylls av någon slags mysig känsla när vi pysslar inför julen och Jesu födelse. Adventsljusstakar, julstjärnor, pepparkaksbak och glögg. Luciafirande, julsånger, tomtegröt och julgran. Familjekvällar med föräldrar, barn och barnbarn.

Det vi möjligtvis upplever som negativt med det hela är stressen över att inte hinna köpa julklappar till alla, eller tillräckligt många julklappar kanske man ska säga, för många av oss börjar redan under sommarsemestern med att planera och påbörja julklappsinköpen. Min fru är en av dom, så jag lever med julen nästan halva året.

Kanske överdriver jag en smula, men jag tror ändå att många känner igen sig i det jag beskriver…

Men är det detta vi ska se fram emot? Julbord och julklappar på Julafton?

Är det detta som Guds rike innebär? Julgranar, glögg och adventsstakar i fönstren?

Jesus säger till oss i dagens text att vi ska omvända oss och tro på budskapet och det får vi tro på, men vilket budskap är det? Är det det mysiga budskapet om familjekvällar med våra barn och barnbarn som Jesus vill förmedla till oss?

Jag tror att det kan vara en del, men jag tror inte att det är hela budskapet.

Vad säger Jesus själv om budskapet han kommer med? Vad är det för budskap vi ska omvända oss och tro på?

Förra söndagen var evangelieläsningen från Lukasevangeliets fjärde kapitel och det vi fick höra då var just det budskap som Jesus kommer med, det glädjebud som Guds rike innebär och som vi ska omvända oss och tro på.

Jag läser verserna 16 till 21: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Detta är en del av vad Jesu budskap och rike kan innebära, vad vi väntar på i advent.

En annan text som hör ihop med julen och som handlar om det rike som ska komma, det som vi väntar på nu i juletider, det som ska komma med Jesu födelse kommer från Jesajas nionde kapitel. Vi känner säkert igen verserna 2, 6 och 7. De hör vi ofta och jag tror att många finner tröst i de verserna, ni känner igen dem när jag läser dem:

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. … Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike.

Visst är det väl tröstefulla och goda ord att få till sig så här i adventsmörkret? Men vad hände med verserna 3, 4 och 5? De verserna tror jag inte det är lika många som känner igen om jag läser dom: Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Om vi ser på de här två ställena i Jesaja, det som Jesus läser om sig själv och det som vi alltid läser till jul, ja då börjar en helt annan bild av Guds rike och Jesu budskap att träda fram än den bild vi brukar hålla oss till i juletid.

Det under vi får minnas på julafton och som vi väntar på i advent börjar ta form och vi ser att det inte bara handlar om ett litet värnlöst barn som vi tryggt och säkert kan linda och lägga i en krubba. Nej Guds rike och Jesu budskap går djupare än så, betyder mer än så.

Guds rike är en befriande kraft, något som upprättar de fattiga, de fångna, de blinda och de förtryckta. Vi väntar på en Jesus som inte bara är ett värnlöst barn, utan som med kraft ska lyfta av oken som tynger ner folken, som med kraft ska bryta förtryckarnas piskor och som med eld ska bränna det som hör till krig och förgörelse.

Det handlar dessutom inte bara om något symboliskt, eller om att befrielsen ska ske på ett andligt plan, utan det är i allra högsta grad en verklig befrielse det handlar om. Jesu befrielse innebär en världsomvälvande förändring och det är egentligen det vi väntar på nu i advent.

Hur kan jag påstå att all den här befrielsen inte bara är andlig, att upprättelsen inte bara är själslig?

Jo, för Jesus talar om att han ska förkunna ett ”nådens år”. Ett jubelår, ett friår är det Jesus förkunnar och vi kan läsa i tredje mosebokens 25:e kapitel vad det innebär och inte innebär det bara någon andlig rättvisa inte, utan en påtagligt praktisk och verklig rättvisa och befrielse för folket.

Under friåret skulle nämligen alla affärer gå tillbaka. Slavar skulle ges fria och egendom skulle gå tillbaks till den som sålt den. Det skulle bli en utjämning av resurser i hela folket helt enkelt. Alla skulle få möjlighet att frigöra sig och leva av sin egen egendom som skulle lämnas tillbaks till dom. Ingen skulle leva i överflöd och ingen skulle leva i fattigdom!

DET är det budskap som Jesus förkunnar när han kommer!

DET är vad vi ska tro och omvända oss till!

DET är vad vi väntar på nu i advent!

Befrielse och upprättelse!

Ett glädjebud till alla folk!

Nu kanske det låter som om jag är en ”grinch”, en figur som försöker ta bort allt det roliga med julen… Men är det verkligen så?

Jag väljer, precis som så många andra, att minnas hur Jesus kom till jorden. Jag gör det tillsammans med familjen och vårt hus är fyllt av adventsljusstakar och faktiskt jultomtar också, för att inte tala om att vi har en krubba med ett värnlöst litet Jesusbarn.

Att i tacksamhet minnas den historiska händelse som utan jämförelse betytt mest för mänskligheten, att få reflektera över vår frälsare. Det är goda saker, men jag undrar och ifrågasätter om det ska ta sig de proportioner och uttryck det faktiskt gör.

I en gammal låt finns några textrader som låter så här:
i varje hjärta armt och mörkt
blir ensamheten störst
när överflödet väller ut
i signad juletid

Det är just det jag ifrågasätter.

Den högtid som vi ska minnas vår frälsare och hans budskap om rättvisa och befrielse för alla folk har blivit till en högtid då orättvisorna syns tydligare än annars.

Vid jul blir det tydligare än annars att det faktiskt finns människor i vårt land som inte står i affären och väljer mellan en ny mobil eller en ny dator utan faktiskt väljer mellan att betala hyran och att få julmat.

Om vi dessutom känner oss riktigt modiga så kan vi också se på oss själva i ett globalt perspektiv och inse att till och med att välja mellan hyra och julmat är en lyx när ännu fler inte har varken hyra eller mat att välja på.

Just i juletid är det som vårt överflöd verkligen väller ut, precis som låttexten säger, och klyftan mellan de som har och inte har gapar större än annars.

I juletid visar vi ofta stor omtanke för våra närmaste, så stor omtanke att det är beräknat att varje svensk i år kommer spendera ungefär 6000 kronor i julhandeln…

Att visa vår kärlek till våra nära och kära, också det är ett bud från Gud och det ska vi inte sluta med och för många kanske julhelgerna är enda tiden på året då man kan få tid med sina familj och då är det ännu viktigare att ta tillvara den tiden, men jag upplever det ofta så, att vi blir så upptagna av kärleken till vårt eget, vår egen familj och våra egna närmaste vänner, att vi istället för att också gå ut med budskapet om glädjebudet till de fattiga, sjuka och förtryckta, sluter vi oss ännu mer in mot vår närmaste krets så att den högtid som ska förkunna rättvisan och befrielsen för alla folk blir en högtid för frosseri och självisk marknadsekonomi och därför tror jag att vi behöver en ”julinställning”.

En hjulinställning (med H) brukar vi ju göra på våra bilar så att de inte går snett och drar iväg åt något håll och jag tror att vi ibland också behöver göra en julinställning utan H, att se på våra liv och hur vi lever dem och se om vi lever enligt det budskap, julens budskap, som Jesus kommer med till oss.

Om vi inte gör det, om vi inte lever så som Jesus förkunnar, så behövs en justering så att vi inte blir som en bil med felställda hjul och kör i diket.

Vad kan en sån julinställning betyda rent praktiskt då?

Jo till exempel att vi nu i adventstid och jultid, istället för att vara helt inåtvända mot oss själva och de våra så justerar vi vår blick, lyfter vår blick och se de som står utanför. Jesus kommer till oss med ett budskap om kärlek, en känslomässig och mysig kärlek, men också en ytterst påtagligt praktisk kärlek.

Jag tror inte att vi ska sluta bry oss om och älska våra närmaste, men vi behöver utvidga den kärleken till att också innefatta alla folk i Guds skapelse.

Det är min utmaning till oss idag den andra advent. Att vi tillsammans ska sprida Jesus julbudskap om befrielse och upprättelse till jordens alla folk.

Det är ett stort uppdrag och en svår utmaning, men med Guds hjälp och med Jesus som ledstjärna och exempel så tror jag det är möjligt.

Så låt oss gå ut härifrån idag och visa Jesu kärlek till oss alla genom att älska varandra och alla människor.

Låt oss helt enkelt gå ut och tjäna Herren med glädje!

AMEN

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s