Krigsguden Jesus del 5 – Verkligheten

Som någon redan påpekat i sina kommentarer till denna serie av utläggningar så är saken inte alltid så enkel som den kan verka. En hel del tankar har kommit upp under tiden jag skrivit serien och när jag fått reaktioner på den och som avslutning vill jag dela dessa med er.

Min första känsla är en enorm sorg, en sorg över att så många kristna verkligen inte ser våld och krig som något att absolut ta avstånd från. Jag talar då inte om min kamrat Anna som talar om motstånd mot en förtryckande överhet (mer om det senare) utan om vanliga kristna som ser krig som något gott om det utförs i rätt syfte, Israels krig mot Palestina, USA:s krig i Afghanistan och Irak är några exempel på konflikter som jag hört försvaras som ”goda krig” och det gör mig både upprörd och ledsen.

Som jag visat (enligt mig) bortom alla tvivel, så är inte våld och krig förenligt med Jesu budskap.

Men hur är det med min kamrat Annas exempel då? Om människor är så förtryckta att det inte finns någon annan utväg än att välja mellan att slåss eller dö? Menar jag då att man till och med i den situationen ska välja fredens väg?

Frågan är stor och svår, men mitt svar måste bli: Ja, en kristen ska alltid följa Jesus, också in i döden.

Hur kan jag sitta här i mitt trygga Sverige i stugvärmen, -21 grader ute, solen som gnistrar i snön och elden som sprakar i pannan. Mina barn är på skola och dagis där de är trygga och säkra och de får god vård och utbildning för sina liv.

Hur har jag, som aldrig utsatts för förtryck och våld, mage att tala om för andra hur de ska agera? Hur skulle jag själv reagera och agera om jag satt i den situationen?

Här någonstans tror jag att sakens kärna ligger.

Jag tror, fullt och fast, att pacifismen är Jesu väg och att våld ALLTID är något dåligt.

MEN

Om någon anfaller mina barn, om mitt eller min familjs liv hotas, kommer jag då inte att slå tillbaks? Jo, troligen kommer jag göra det.
Det är inte något jag är stolt över men så är det troligen.

Men betyder det att det är rätt?

NEJ

Inte ens det jag själv kan komma att göra kan jag vända till rätt för att försvara mitt handlande!

Jag har den djupaste respekt och sympati för de som slåss för frihet, rättvisa och bröd.
Jag dömer dem absolut inte, det är inte min sak att göra, men jag kan inte säga att det är rätt.
Att säga att det är rätt och riktigt vore att blunda för Jesu budskap.

Att för att försvara mina egna känslor eller handlingar förneka bibelns budskap, ja det är inte ett dugg annorlunda än att en kapitalist försvarar sitt i grunden felaktiga förtryck av de fattiga. Han (för det är oftast en han) vill tycka att kapitalismen kan vara god, för annars vore han ju per definition inte god!

Om jag försvarar mina egna synder, om jag försvarar våldsanvändning så gör jag samma sak, jag försvarar det i grunden felaktiga som jag gör (eller försvarar eller propagerar för), för om jag erkänner dess ondska är jag ju också ond!

Var hamnar jag då till slut?

Jo där jag så ofta hamnar – i Paulus ord i Romarbrevet 7:19a Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Lösningen på detta dilemma menar jag INTE är att förneka våldets ondska och förkastlighet, utan att erkänna den, samtidigt som man erkänner sin egen brutenhet och synd.

Vår strävan ska alltid vara att undvika våld, men vår otillräcklighet, vår syndfulla natur, gör att vi inte lyckas med att vara lika Jesus.

Därför menar jag att att använda våld när man inte upplever sig ha något annat val, är och förblir fel, kan aldrig bli rätt, och det är ett fall från den rätta vägen. Räddningen och boten för ett sådant fall är och förblir Guds gränslösa nåd.

Problemet är bara att om man inte menar sig göra fel, så ångrar man sig inte och tar genom det inte heller emot den nåd som finns och som erbjuds.

Rörigt?

Ja, det tycker i alla fall jag, men Gud vare tack och lov så är det inte mina förklaringar som er salighet hänger på, utan på tron på Jesus Kristus, vår Herre och frälsare!

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Undervisning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Krigsguden Jesus del 5 – Verkligheten

  1. Anna Lähnn skriver:

    Hej Lennart! Och tack för en väldigt intressant artikelserie! Den har väckt flera viktiga och nödvändiga funderingar…

    Det svåra med att vara kristen (och teolog) är att vi gärna vill ha absoluta svar på (åtminstone nästan) omöjliga frågor. Vi vill gärna ha världen i svart/vitt, och Bibelordens svar i rätt och fel, helst absolut rätt mot absolut fel. Men jag undrar om Jesus var så kategorisk! Vi kan ta flera exempel från evangelierna, där Jesus inte påstår att ett lagbud har förlorat sin auktoritet (dåligt ordval, men jag hittar inte det jag letar efter) men ändå prioriterar något annat högre just då. När Jesus botar på sabbaten är ett typexempel. Jesus säger inte att sabbaten har upphört att gälla, och straffet för att bryta mot sabbatsbudet var döden. Ändå bryter Jesus upprepade gånger mot sabbatsbudet genom att bota på sabbaten, och säger sedan att ingen kan påvisa att Han har begått någon synd. Följaktligen kan vi i Jesu efterföljd bryta mot budet att inte använda våld, då något annat (som att skydda våra barn) blir viktigare, utan att begå en synd. Precis som Jesus inte syndade då Han botade på sabbaten.

  2. Hej Anna,
    Roligt att du hittat hit.

    Det du skriver är tänkvärt, men jag kan inte riktigt hålla med om dina slutsatser av två stora orsaker. Mönstret för Jesus är att Han inte upphäver lagen, utan fullkomnar den, för människans skull. Mänskligt lidande går före sabbatsbudet till exempel, precis som du påpekar. Varför skulle då Jesus plötsligt ändra taktik och vilja att vi istället för att följa Hans eget exempel och vara radikalpacifister ska gå tillbaks till att söka efter ”rättfärdigt våld”? Av detta att Jesus sätter människans väl framför lagens bokstav är således snarare ytterligare ett argument för att avstå från våld än ett argument för att rättfärdiga det.

    Den andra orsaken är hur Jesus behandlar lagen. Lagen stipulerar våld vid vissa tillfällen, inte för att våld är gott, utan för att utan begränsningen skulle ”Lemeks princip” få gälla, precis som Tore skriver i sin kommentar till mitt första inlägg i serien. Lagen uppmuntrar inte till våld, utan vill begränsa det, och Jesus fullkomnar lagen genom att ta den ytterligare ett steg, inte genom att gå tillbaks!
    Jesus visar med sin syn på våld precis samma sak som han visar med sin syn på skilsmässa eller budet du skall icke döda. Han tar allt ytterligare ett steg, Han är den ultimate extremisten i detta fall, den ultimate pacifisten. Om Jesus skärper buden i lagen till att bli ”renare”, varför skulle han inte göra det med våldsanvändandet?

    Inte nog med det, när det gäller skilsmässa så skärper han lagen en gång till att tala om att det egentligen inte är godtagbart alls och förväntar sig rimligtvis att vi ska följa honom ”istället för” lagen. När det gäller du skall icke döda så skärper han det till att omfatta till och med ilska mot vår broder och förväntar sig rimligtvis också här att vi ska följa hans skärpta utläggning av lagen.

    När det gäller våldsutövandet så skärper han lagens bud till att förbjuda alla former av våld, både genom sitt tal och sitt handlande, om och om igen, och förväntar sig följdaktligen att vi ska följa också denna skärpta tolkning, snarare än att luta oss tillbaks och rättfärdiga det onda.

    Om inte Jesu egen tolkning av lagen är vad vi ska följa, utan kan välja att bryta den så snart vi känner att det finns något annat för oss personligen viktigare så blir ju hela Jesu liv något relativt och vi kan förhandla bort allt i bibeln som vi för tillfället inte känner för att följa.

    Vad säger att vi ska ta hand om fattiga, sjuka och utslagna? Inget, för om till exempel vår egen familj råkar ha det dåligt är vi genast lösta från alla förpliktelser gentemot både Gud och människor! Hur dåligt behöver min familj ha det för att jag ska bli befriad från att bry mig om andra? Vem bestämmer det?

    Nej. Rätt är rätt och fel är fel. Att vi inte alltid når dit är en helt annan sak, det kallas för synd och för det finns det, tack och lov, förlåtelse att få.

  3. Ping: Krigsguden Jesus… Igen… | Hälleberget

  4. Ping: Anabaptismen – Del 5 – Teologi (Våldet och Staten) | Hälleberget – Predikningar, funderingar och artiklar om Jesus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s