Krigsguden Jesus del 4 – Romarbrevet 13

Det sista ”stora” argument som används av de som vill försvara våldet burkar vara att hänvisa till romarbrevets 13:e kapitel som handlar om överheten och hur den bär svärdet. Detta kapitel burkar sägas ligga till grund för Luthers tvåregementeslära, där han menade att en kristen i sin privata funktion som troende inte fick tillgripa våld, men att samme kristne kunde gott vara soldat eller bödel och med gott samvete döda människor.

Hur kan man se på detta kapitel? Jo för det första kan man inte ta det ur sitt sammanhang utan behöver se vad som står innan och efter och om man tittar i det 12:e kapitlet så står det i verserna 14 till 21 så här: Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Detta är alltså vad som står precis innan det 13e kapitlet och det understryker på olika sätt att kristna inte ens ska förbanna de som förföljer dem, än mindre göra onda handlingar som att ta till våld. Man ska inte löna ont med ont, möta våld med våld utan hålla fred med alla. Det är vad man har att ha med i minnet när man fortsätter sin läsning.

Vilken överhet är det Paulus kan tänkas mena när han säger att kristna skall underordna sig? Stora delar av medelhavsområdet kontrollerades vid tiden detta skrevs av rom, i alla fall de delar däe den kristna tron hade spridits och i all synnerhet i själva Rom, dit brevet skickats. Med fog kan man alltså anta att det rör sig om den romerska överhögheten och de som främst är mottagare av brevet är de kristna i Rom, som just då levde i en av de värsta förföljelserna under Nero! Detta är alltså sammanhanget där de kristna skulle underordna sig och hålla fred och be för de dom förföljde!

I denna situation vore det väl till och med för den mest inbitne pacifist rimligt att få slå tillbaks. Åtminstone lite grann, men Paulus säger till dem att underordna sig och att denna förtryckarstat är av Gud! Att överheten skulle vara av Gud behöver inte vara konstigare än att man förstår att alla på jorden, inklusive den romerska kejsarmakten, är underordnad Gud. Detta var oerhört provocerande att säga i dessa tider, kejsaren var ju gud!

Att Gud förordnar överheten, att överheten är underställd Gud eller att Gud använder sig av överheten behöver inte heller automatiskt betyda att Gud ser allt som överheten gör som gott. Om vi läser GT så finner vi gott om exempel på hur Gud använder olika makter utan att skriva under på det de står för, Assyrien i Jesajas tionde kapitel är ett exempel.

Att underordna sig betyder alltså INTE att godta allt som överheten står för, särskilt inte om det innebär att den utför sådant som uttryckligen är förbjudet av Gud, som till exempel våld av olika sorter. Kristna förväntas hålla sig utanför detta, vi ska ju lyda Gud mer än människor. Däremot ska vi fortfarande underordna oss när överheten utövar de straff den anser sig behöva. Paulus ger själv exempel på detta, då han bryter mot lagen för Guds skull, men är beredd att ta straffet för det brott han begått.

Även om överheten torterar oss, förföljer oss och avrättar oss ska vi underordna oss den och ta det straff vi inte förtjänar och bara ge kärlek till svar!

Att de kristna enligt detta kapitel inte förväntas vara en del av överhetens ”svärd” eller vrede borde vara självklart, då det dels innebär att utföra handlingar som strider mot Jesu bud, men det blir ännu tydligare när man vet att för att få vara en del av överheten var tvungen att offra till kejsaren och svära trohet till honom som Gud. Detta var vad det innebar att vara del av överheten och att Paulus inte förbjuder det kan knappast ses som ett godkännande, snarare är det så självklart att det inte behöver sägas.

De tidiga kristna vägrade offra till kejsaren, men detta betydde inte att de struntade i romarbrevets 13e kapitel, utan att de förstod att det inte innebar att blint lyda alla befallningar staten ger. Istället praktiserade de civil olydnad genom att vägra offra och underordnade sig sedan genom att ta det straff de tillmättes för sin olydnad. DET är att underordna sig överheten!

Fredligt motstånd, precis som Jesus lärt och visat, in i döden, för dig och för mig.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Undervisning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Krigsguden Jesus del 4 – Romarbrevet 13

  1. Erik Thors skriver:

    Tack för en jättebra genomgång!

  2. Ping: Krigsguden Jesus… Igen… | Hälleberget

  3. Ping: Anabaptismen – Del 5 – Teologi (Våldet och Staten) | Hälleberget – Predikningar, funderingar och artiklar om Jesus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s