Nattvarden – 4 – Mässoffret

En sak som jag försöker undvika i min undervisning är att formulera mig negativt, alltså ta min utgångspunkt i något som är fel för att tillrättavisa det. Jag föredrar att istället börja med det som är rätt och riktigt (så långt jag förstår det) och eventuellt inom ramen för det också ta upp det som genom tiden blivit fel.

Kanske är det ett fegt tillvägagångssätt för att skydda min egen rygg? Vad vet jag.
Hur som helst så vill jag i denna post skriva om uppfattningen om nattvarden som ett offer, ett verkligt och närvarande offer.

Denna lära brukar kallas mässofferläran och finns i den Romersk katolska kyrkan och såvitt jag vet också i de östortodoxa kyrkorna, även om läran inte är lika klart definierad där.

I katolska kyrkans katekes kan vi bland annat läsa om mässofferläran i paragraferna 1356 till 1372 jag rekommenderar er att läsa igenom detta eftersom jag bara tar med en del, det som jag menar är särskilt uppseendeväckande, i denna bloggpost.

I paragraf 1366 kan vi läsa följande: Eukaristin är alltså ett offer eftersom den representerar (gör närvarande) korsoffret, därför att den är en åminnelse av det och därför att den fördelar dess frukt.

Och i paragraf 1367: Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: ”Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst – han som frambar sig själv på korset. Endast sättet att offra är annorlunda”: ”En och samme Kristus som på korset frambar sitt blodiga offer är verkligen närvarande i det gudomliga offer som äger rum i mässan. Han offras här på ett oblodigt sätt. Därför har mässoffret verkligen sonande karaktär”.

Vad är det då som gör mig så upprörd i detta? Vad är det för fel med detta?
Jo, jag menar att det finns två allvarliga fel i denna lära. För det första så förminskar, eller till och med ogilitigförklarar Jesu offer på korset och för det andra så läggs en offerkult till det nya förbundet som inte står omnämnd någonstans i nya testamentet.

Om jag nu börjar med det första, att det förminskar Jesu offer. Hur kan det göra det?

För att först försöka förklara Jesu offer på koret så var ju detta ett försoningsoffer, ett offer för att låta oss försonas med Gud, det sista, fullkomliga och slutgiltiga offret då vi människor inte kunnat ta till oss det gamla förbundets offer.

Tänk på Jesu sista ord på korset som vi kan läsa i johannesevangeliets 19e kapitel, verserna 28 till 30: Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

”Det är fullbordat” säger Jesus till oss, offret är gjort, en gång för alla och de upprepade offren från det gamla förbundet kan upphöra.

För att understryka detta kan vi läsa i Hebreerbrevet 10:12-14: Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.

Jesus offer gör de som tar emot honom fullkomliga, rättfärdiga, FÖR ALL FRAMTID. Offret behöver inte upprepas, ska inte upprepas, KAN inte upprepas.

Det är just detta evighetsperspektiv av Jesu offer som mässoffret stor i direkt motsats till. I katolska kyrkans katekes läser vi ju ”Han offras här på ett oblodigt sätt.” och tydligare kan det inte bli, man tycker sig upprepa Jesu offer.

Själva den försonande effekten av Jesu offer förminskas, eller försvinner, också när man läser: ”Därför har mässoffret verkligen sonande karaktär”. Jesu försoningsoffer på korset räcker alltså inte, utan det är mässoffret som får en sonande karaktär. Genom att lära så, så förskjuts frälsningen från att betyda att man lever genom Jesu offer på Golgata, till att det blir nödvändigt att ta emot mässoffret för sin frälsning, alltså det upprepade offer som INTE kan ske då Jesus offrade sig en gång för alla.

Jag menar och tror att vi i nattvarden minns och kan ta till oss och leva i det offer Jesus gjorde för oss, att nattvarden och gemenskapen runt den hjälper oss att ta emot det som en gång skett både genom Jesu närvaro och genom att vi minns offret, men inte genom att offret upprepas.

Om vi sedan tittar på den andra punkten, att införa en offerkult i det nya förbundet som inte finns i nya testamentet så kan vi börja med att för pedagogikens skull göra en sökning efter ordet ”offer” i nya testamentet på bibel 2000´s hemsida:
http://www.bibeln.se/las/sok?aw=offer&ep=&ow=&ww=&part=NT

Det som kommer fram skulle man kunna dela in i tre grupper där den första är hänvisningar till gamla förbundets offerkult, det andra rör Jesu offer och det tredje rör den typ av offer som förekommer i nya förbundet.

De två första kategorierna är intressanta i sig själva, men just nu tycker jag att vi kan koncentrera oss på den tredje, den typ av offer som förknippas med nya förbundet. Jag börjar med lite bibelcitat:

Romarbrevet 12:1-2 Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst.

Romarbrevet 15:16 gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot.

Filipperbrevet 2:17 Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud är jag glad och gläds med er alla.

Hebreerbrevet 13:15-16 Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

1 pet 1:5 då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.

Vad kan vi lära oss av dessa bibelcitat? Vad för slags offer kräver Gud av de som lever i det nya förbundet? Jo, andliga offer! Genom våra liv, hur vi lever dem och vad vi gör med dem i den tro vi fått, på det sättet offrar vi till Gud, inte genom tjänst vid offeraltaret!

Jesus lever och vi i Honom, vi är Hans kropp och genom den blir Han och Hans offer närvarande i världen och DET är det offer Gud vill ha, att vi offrar oss själva och kan instämma i Paulus ord i Galaterbrevet 2:19-20 Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Vi är korsfästa, offrade med Kristus, men lever samtidigt i Honom, vi lever i och genom Hans slutgiltiga offer!

Annonser
Det här inlägget postades i Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s