Boktips: Brukspatron Adamsson

För hela min kommande levnadsbana blev denna bok av största betydelse. Den var anledningen till, att jag vid Rosenii frånfälle blev kallad att fortsätta Pietisten. Det blev naturligtvis av största betydelse för hela mitt liv.” skrev Waldenström om denna bok i sina minnesanteckningar och därför föräras denna bok en egen presentation.

Waldenström skrev 1862 en predikan över psalm 89, en predikan han skulle hålla vid en hälsokälla i Sundsvall, och denna predikan skulle han senare skriva ner som en artikel till tidningen Stadsmissionären, men, som han själv skriver, ”Under skrivandet växten den [predikan] alltjämt. Min penna gick nästan automatiskt utan någon plan. Personer döko upp och namn, som jag aldrig hade tänkt på förut, runno fram i just det ögonblick, då de kommo på pappret. Många gånger undrade jag, vad som skulle bliva av dett och huru det skulle sluta. Så fortgick skrivandet i tre dagar, och berättelsen gick genom 8 nr i Stadsmissionären.”

Predikan kom alltså att utvecklas till en följetong av berättelser som publicerades i tidskriften Stadsmissionären, nummer 40 till 47 under 1892.

I korthet kan man säga att romanen handlar om brukspatron Adamsson som föds rik, lyckas i de flesta av sina världsliga projekt och blir lyckligt gift och avundas av alla, utom en gumma – ”mor enfaldig”, som ser hans inre fattigdom. Adamsson ger sig ut i världen, och besöker platser som staden ”Lösaktighet” och ”Egenrättfärdighet”, på vägen besöks också ”Teologernas läger”. Adamsson träffar personer som ”Förderfvad” och ”herr självklok”. Han träffar dock även goda personer som ”Väktare” och ”pastor Redlig” och blir så småningom omvänd predikant.

Namnet Adamsson är en allegori på ”Adams son”, alltså ”människan” och valet av yrket brukspatron var ett grepp för att ställa huvudpersonen utanför det klassiska ståndssamhället. Bruksapatronerna hade ju en betydande roll att spela vis ståndssamhällets och ståndsriksdagens avskaffande eftersom de hade stor faktisk makt, men inte passade in i något de klassiska stånden, bönder, borgare, adel och präster.

På wikipedia kan man läsa följande om boken: Henrik Schück har i sina novellsamlingar ”gamla papper” berättat en anekdot från 1890-talet, då en bibliotekarie tillfrågades om vilken som var den mest lästa svenska boken, och kom med en rad förslag bland tidens stora författare, alla fel, och slutligen fick svaret – just Brukspatron Adamsson och då inte hade en aning om vad det var för bok. Uttalandet är intressant på flera sätt, det visar dels på att boken inte lovprisades i litterära kretsar, utan läses av ”vanligt” folk.

Brukspatronen genererade en uppsjö av artiklar och skrifter, både till försvar och angrepp på den teologi som framfördes i den.
Kritiken besvarades av Waldenström på olika sätt, men det mesta anmärkningsvärda är kanske att han lade till och strök avsnitt i boken mellan de olika upplagorna.
Boken har kommit ut i elva upplagor och mellan vissa av upplagorna gjordes betydande ändringar, särskilt när det gäller upplagorna som kom ut 1874 och 1891.
I den femte upplagan från 1891 är annars den stora nyheten att Jenny Nyström gjort 17 illustarioner som pryder bokens sidor, dessa illustrationer bidrog till bokens popularitet.

Den största kontroversen handlade om kapitlet ”Det hemliga kvarteret”. Bokens och Waldenströms kritiker anklagade honom för den ”antinomism” som de menar kommer till ytan i detta kapitel. Antinomism är, med wikipedias ord en benämning på varje livsåskådning eller åsikt, som under sken av kristlig frihet ringaktar moralens betydelse och ändamål.

Waldenström anklagades alltså för att predika ”billig nåd”, en nåd som gavs utan urskillning och som motverkade de moraliska regler som samhället i allmänhet, och de kristna grupperna i synnerhet, satt upp.

Detta kommer alltså främst till uttryck i kapitlet ”Det hemliga kvarteret”, där invånarna beskrivs på följande sätt: ”I synnerhet de som bott här en längre tid eller voro av en svag natur, utmärktes av en blek hy, matta ögon, slapphet och mattighet i hela sitt väsen, trötthet och olust till arbete, ett ofta nedstämt och retligt sinne samt ej sällan ledsnad vid livet”

Denna beskrivning kan tyckas allvarlig, men inte anmärkningsvärd om det inte vore så att denna beskrivning stämmer överens med vad som som enligt tidens normer var kännetecken på en person som ägnade sig åt självbefläckelse, alltså onani! Den synd som dessa arma människor var begivna på var alltså onani. Det i sig är inget problem, då Waldenström beskriver hur invånare efter invånare omvänder sig och blir frälsta. Det som är problemet är att en av invånarna inte upphör med sin synd, men ändå blir frälst!

Just denna fria nåd är annars kännetecknande för boken och den pietistiska väckelse som Waldenström stod i, detta kan kanske synas i att boken inleds med att citera romarbrevet 4:4-5 ”Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst. Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.”

Ett annat citat som jag menar är centralt för boken är, förutom det som återfinns i denna bloggs sidhuvud, en dialog mellan mor Enfaldig och Adamsson:

Ja, hemligheten är stor”, svarade gumman, ”och den heter att leva på fri nåd. Det lär man sig inte riktigt förrän man kommit i ömklighetsklassen.”
Men om man syndar då, såsom jag gör?”
Så skall man tro nåden.”
Men om denna synd har sin grund däri, att man inte troget använder den nåd, som Immanuel giver?”
Så skall man tro nåden.”
Men om det brister just på själva tron?”
Så skall man tro nåd även för det.”
Men om man inte riktigt känner, ångrar och avbeder sin synd, utan är trög och olustig?”
Så skall man tro nåden”
Men om man inte kan tro nåden då?”
Så blir nåden densamma ändå.”
Ja, nog måste detta vara trösteligt för alla uppriktiga själar. Men du vet inte du, huru det är med mig, Jag är en falsk skrymtare, det ser jag nu, och vad skall jag då göra?”
Bara tro nåden.”

Dessa ord låter jag avsluta denna presentation av en av Sveriges mest lästa böcker och jag rekommenderar er alla att, om ni bara får fatt i ett exemplar, också läsa den.

Länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brukspatron_Adamsson

Texten finns också här:
https://halleberget.wordpress.com/waldenstrom/brukspatron-adamsson/

Annonser
Det här inlägget postades i Waldenström. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s