Om Nattvarden – 3

Vem är då nattvarden till för och vem får dela ut den? Det blir frågorna i denna tredje och för stunden sista del av ”nattvardsföljetongen”

För att försöka svara på den första frågan så finner vi i missionskyrkans handbok ett exempel på hur vi kan bjuda in till nattvarden och man föreslår att man kan säga: Nattvardsbordet står öppet för alla som vill söka sig nära Jesus och dela gemenskapen med honom.

Nattvarden handlar alltså inte om att vi redan måste ha en nära och god relation till Jesus, tvärt om, genom nattvarden kan vi få söka oss TILL den relationen, eller fördjupa den.

Inte heller handlar deltagandet i nattvarden om någon slags värdighet hos den som får delta, hade det handlat om det, så hade det blivit tunnsått vid nattvardsbordet. Kom ihåg det som står i Romarbrevet 3:23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud

Alla människor har alltså syndat, på ett eller annat sätt. Det spelar ingen roll om det så är Jesu egen mor, Maria eller vem det än är. Är vi människor, så har vi syndat.

Om vi vet det, så är nattvarden desto mer aktuell och viktig för oss, för Jesus själv säger om nattvardsvinet: detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

I nattvarden får vi del av förlåtelsen, inte så att nattvarden är nödvändig för förlåtelsen, Jesus förlät många utan nattvarden och gör så än idag, men i nattvarden får vi en stark påminnelse om denna förlåtelse som kommer genom Jesu blod och hans offer på korset.

I den här förlåtelsen som vi får från Jesus och som vi påminns om i nattvarden så känner jag ännu mer att det är ett fantastiskt sätt att få börja året på. Vi får förlåtelse för det vi gjort, det som vi syndat i ”tankar, ord och gärningar” som man brukar säga.

Vi får lägga det gamla bakom oss, hela året som var, och börja på nytt.

Men är nattvarden då öppen för vem som helst? Den frågan är ibland känslig att ställa. I romersk katolska kyrkan eller de ortodoxa kyrkorna får man inte delta i nattvarden om man inte först konverterat till deras religion och accepterar deras dogmer och förklaringar, det kan tyckas upprörande, men är till viss del förståelig. För det första har dessa kyrkor inte samma syn på vad nattvarden innebär och utan att ha insikt i vad de tror eller acceptera den tron är det direkt olämpligt att delta. Sedan ska vi inte heller glömma den exlusivitet som fanns i missionsförbundet en gång, och i de nattvardsföreningar som är dess ursprung. Där fick bara de som var bekännande medlemmar delta i nattvardsfirandet, som var skilt från huvudgudstjänsten.

Raka motsatsen till dessa exempel på exklusivitet är den gamla svenska kyrkans och statens krav på att samtliga svenska medborgare skulle delta i nattvardsfirandet minst en gång per år. Det var till och med ett krav för att få inneha någon form av offentligt ämbete! Detta var alltså helt oberoende av om man faktiskt trodde på Gud, eller om man var bekännande medlem i någon specifik kyrka.

Hur bör man då se på nattvarden idag? Jo jag tror att man i sann missionskyrklig anda kan finna en mellanväg och den skulle kunna bestå i att alla är välkomna att dela nattvarden så länge man tror på Jesus. Att delta i nattvardsfirandet är ju i sig en bekännelse till Jesus och således är nattvardsbordet öppet för alla som vill.

Kan det då inte finnas ”skrymtare” som utan att tro deltar? Jo helt säkert, men vem av oss ska se in i hjärtat hos våra medmänniskor och bedöma om han eller hon är värdig att delta? Jag vill INTE ta det ansvaret, utan låter det vara en fråga mellan personen i fråga och Gud Fader själv.

Den andra frågan handlade ju om vem som får dela ut nattvarden, vem som får förvalta den. Kort sagt kan man väl säga att de olika meningarna

Kanske kan man finna ett samband mellan hur man ser på nattvardsgåvorna och hur man ser på vem som förvaltar dessa gåvor, men den största skillnaden menar jag ändå att det helt avgörande är vem som främst välsignar nattvarden.

Är det människans välsignelse eller Guds? Om det är människans så krävs det förståeligt nog särskilt utsedda människor som representant för Gud, utkorade och med kraft och kunskap att genomföra förvandlingen genom speciella riter och sin egen person.

Om man däremot menar att det är Gud som verkar i detta så behövs ”bara” en troende människa som representant för de församlade troende.

Bibeln säger inget om vem som får och inte får välsigna nattvardsgåvorna utan det tidigaste vittnesbörd vi har är Justinus Martyren som skriver att det var församlingens föreståndare som gör detta arbete, som församlingens ställföreträdare och i församlingens gemenskap.

Detta stämmer dessutom väl in på den nytestamentliga synen att alla troende är präster som det skrivs i första petrusbrevet 2:5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.

Detta är också min syn, då det är den syn jag menar har starkast förankring i bibeln.

Guds frid till er alla!

<>< Lennart

Annonser
Det här inlägget postades i Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s