Nyhetskommentar: Bistånd, mission och tro

Religionen ses som ett problem i biståndsvärlden skriver man på dagen idag (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=215785)

Sida säger att biståndspengar inte ska gå till missionsarbete och det känns visserligen som en vettig ståndpunkt i och med att de förvaltar skattemedel åt hela Sveriges befolkning. Det finns gott om ateister som inte vill stödja mission, det finns katoliker som inte vill stödja protestantisk mission och protestanter som ser rött om deras skattepengar går till katolska missionsprojekt… Och ingen av grupperna vill stödja muslimskt missionerande…

Precis som det också framhålls i artikeln, så verkar det finnas en tanke att sekularisering går hand i hand med utveckling och detta väcker hos mig två huvudfrågor.

Ska mina skattepengar gå till ateistisk ”mission” är den första och den andra fråga jag ställer mig är om vi glömt bort den kristna värdegrund som ligger som en bas för västvärldens utveckling?

Den första frågan spelar för mig mindre roll, så länge inte ateisterna kränker min religionsfrihet och förhindrar oss kristna att bedriva bistånd på vår humanitära grund, ja varför ska jag då vara så småaktig att jag protesterar mot deras bistånd på samma grund. Att sedan deras människosyn, där människan är fri och oändligt värdefull, åtminstone i väst, har en direkt koppling till kristendomen, ja det behöver vi inte tala högt om.

Den andra frågan riskerar att hamna i en ständigt upprepad diskussion om det är katolicismen eller protestantismen som betytt mest för utvecklingen… Jag nöjer mig med att konstatera att de båda varit viktiga, men på olika sätt, för olika samhällsklasser och i olika tider. Den övriga diskussionen får vi ta på aletheia.se

Att jag reagerar på diskussionen över huvud taget har väldigt mycket att göra med min egen bakgrund och min egen omvändelse.

Jag jobbade under två år för Röda Korset i Uganda och när jag reste dit var jag övertygad ateist, till och med en missionerande sådan, som gärna diskuterade religion med mina troende ugandiska vänner. Under tiden i Uganda tog jag emot Jesus i mitt liv och det kommer jag säkert berätta mer om här i bloggen, men just nu räcker det med att konstatera att det är naivt och direkt skadligt för biståndet att ignorera religion och tro.

”Vi” accepterar att kultur är en viktig del av biståndet, att man som biståndsarbetare inte ska exportera eller framhålla den västerländska kulturen som överlägsen… Hur kommer det sig att man inte accepterar det samma när det gäller religion utan vill exportera och framhålla det sekuleriserade samhället?

Ett lite rörigt inlägg med fler frågor än svar, men det kommer säkert flera sådana…

Guds frid till er alla!

<>< Lennart

Uppdaterar med länk:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218131

Annonser
Det här inlägget postades i Nyhetskommentarer. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nyhetskommentar: Bistånd, mission och tro

  1. Bengt Wikström skriver:

    Det moderna samhället vilar på förnuft, demokrati och kapitalism. Inte på en kristen värdegrund. Naturligtvis har religiöst tankegods påverkat det humanistiska samhället precis som Hollywood influerar oss i dag.

    Och ibland förvandlas vackra drömmar till en religiös mardröm. Det händer då den vanliga människan förlorar sitt absoluta egenvärde och tvingas in i en religiös värdegrund.

    Den Katolska kyrkans värdegrund är som hämtad ur den mörka medeltiden:
    ”Det är bättre att hundratusentals människor dör av aids än att de använder kondom.”

    Är Gud en cyniker? Nej, men Katolska kyrkan är det.

    Upplysningen ledde till att kyrkan separerades från staten, och livsvillkoren blev så oerhört mycket bättre för miljontals människor i Europa. Nu är det dags att separera kyrkan från Gud.

    Kyrkan är en institution men Kristi kropp är en självorganiserande organism.
    Institutioner är utformade av människor. Organismer är skapade av Gud.

    Jag tog emot Jesus i London och sen dess har vi inte skiljts åt.

    De mänskliga rättigheterna vilar på förnuftets grund, välsignade av Jesus. Det räcker för mig. Nu är det tid att skilja agnarna från vetet och rensa bort det som inte har något värde.

    I valet mellan organism och institution väljer jag den levande organismen och rensar bort religiös ingenjörskonst.

    Ett naturligt beteende är att ströva omkring barfota med Gud i hjärtat i allt levande.
    Pröva att göra det i en kyrka och nu förstår vad jag menar. Kan något blir mer konstgjort än en katolsk mässa?

  2. Hej Bengt,
    Jag håller med dig i mycket av det du skriver, men jag vidhåller ändå att både strukturellt och värdemässigt är vårt samhälle grundat i kristendomen.

    Universitetsväsendet har tydliga rötter i de katolska medeltida lärosätena och våra tidigaste lagar, och långt in i modern tid har både hämtat inspiration i bibeln och erkänt den kristne Guden som högst dömande. Huruvida detta är bra eller inte och huruvuda vi ser så värst mycket av det idag är en annan fråga.

    Det jag verkligen håller med dig om är det du skriver när du beskriver kyrkan. Den bibliska kyrkan är en organism som sträcker sig över lärogränser och består av de sant troende, oavsett vilket samfund de råkar höra till.

    Det var inte så värst länge sedan jag var med om (inte deltog i) en katolsk mässa och jag tilltalas inte av den ritualiserade liturgi man har där, men förkastar den inte heller. Jag vet gott om människor som känner en genuin samhörighet med Jesus i dessa riter. Jag har tyckt som du, att kyrkobyggnader bara skymmer sikten till Gud, ju finare kyrkor desto mer skymmer de, men jag har fått inse att det är mig de skymmer sikten för och att jag, tack och lov, inte nödvändigtvis är normen för resten av världen.

    Värt att poängtera är att jag nu talar om själva det ritualiserade sättet av tillbedjan och inte om vare sig krav på renhet, medlemskap i katolska kyrkan, mässoffer eller transubstatiationsläran. Då blir det en helt annan fråga.

  3. Bengt Wikström skriver:

    Det var detta blogginlägg som inspirerade mig att skriva ett eget. Tack ska du ha!

    Där utvecklar jag min kommentar (här ovan) en aning:
    http://bengtwikstrom.blogspot.com/2010/07/gud-behovs-inte-dar.html

    Jag gör skillnad på kristen- och kyrklig värdegrund. (Här har jag varit otydlig i denna kommentar och även blogginlägg.) Gud uppmuntrar alla människor att söka kunskap. Hur ska de annars finna vägen till Gud?

    Men den vägen behöver inte nödvändigtvis gå via Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, Livets ord eller kyrkor i Rwanda.

    Jag får allt svårare att kalla mig ”kristen” eftersom den kategorin lika gärna kan betyda folkmord eller varför inte du själv som ett gott exempel på ärliga avsikter och rena motiv. (Så uppfattar jag dig.)

    Det lutar åt att jag vill kalla mig ”troende” och att ge utrymme för frågan som jag hoppas ska komma :
    – Vad tror du på?
    Mitt svar blir då:
    – Om du menar ”vem” jag tror på är svaret Jesus, Gud Fadern, Sonen och den helige Ande. Det blir mer personligt så. Det känns naturligare för mig.

    Men som sagt – sanningen har sannerligen inte fullbordats i mig! (Och inte heller i nån kyrka, så vitt jag förstår 🙂 Så lite ödmjukhet från min sida är inte bara klädsamt utan även klokt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s